Ensam
Jag vet inte vad jag ska ta mej till. Igår åkte Lisela iväg med sin familj ut i europa och jag blev kvar här. Här i Dala-Järna. Jag kommer vara ensam i tre veckor, I tre veckor kommer jag varje dag bli påmind om att jag inte har några vänner. Påmind om att jag sumpat min chans hos alla mina gamla kompisar sen nian. Eller vad är det jag säger? "Alla mina kompisar"? Jag hade bara några få vänner då också. Skulle kunna räkna dem som tre och då umgicks jag knappt med två av dem på fritiden.
Jag har aldrig varit den som haft många vänner runt omkring mej. Jag har alltid haft svårt att hitta folk att bjuda på mina kalas. Och om jag väl bjuder många så är det inte mina vänner, utan vänner till min pojkvän eller vänner till mina vänner. I 7:an när jag blev tillsammans med min Mattias och fick träffa hela hans gäng av kompisar trodde jag äntligen att jag skulle få känna samma gemenskap med m¨nga vänner som min syster. Men Mattias var tydligen inte "en i gänget" som jag hade hoppats på och vi slutade ganska fort att träffas.
Idag sitter jag här med världens bästa vän. En tjej jag inte skulle byta mot alla vänner i världen. En vän som jag vet att många änskar att dom hade. Jag vet att många är avundsjuka på vår relation, på hur kul vi kan ha och hur rnära vi står varandra. Jag vet att personer som har jätte många vänner runt omkring sig ibland önskar att dom hade en vän som jag har, En Lisela.
Det är bara det att När hon inte är här, utan långt långt borta på en annan plats i europa, känner man sig väldigt ensam. Halv. När hon inte är här blir man påmind om att man inte har några andra vänner.
Jag saknar min Lisela.
Spara spara spara!
Jag och min syster har planerat att åka utomlands till hösten. Vi hade tänkt oss en sista minten till solen! Därför håller jag på att spara som en galning nu. Jag var till exampel på kupolen igår men gick inte in i en enda affär! Jag kände vilken ångest jag hade. "Jag vill shoppa!!!" gick jag och sa till pappa hela tiden. "Jag vill, jag vill, jag måste!"
Men jag stod på mej. Även fast jag redan samma dag konstaterat att jag inte hade några fina sommarkläder, inga alls, så stod jag emot! Jag vet att jag och min syster och min mamma kommer få det jätte bra utomlands, Gran kanaria, mallorca, cypern eller någon annanstans. Vi kommer få det jätte bra, OM vi tar oss dit vill säga. Och det gör vi bara om jag och min syster kan hålla oss borta från shoppingen i sommar. Motstå de söta klänningarna, fina topparna och snygga skorna.
Säg mej syster yster. HUR SKA DET GÅ TILL ?!
Men jag stod på mej. Även fast jag redan samma dag konstaterat att jag inte hade några fina sommarkläder, inga alls, så stod jag emot! Jag vet att jag och min syster och min mamma kommer få det jätte bra utomlands, Gran kanaria, mallorca, cypern eller någon annanstans. Vi kommer få det jätte bra, OM vi tar oss dit vill säga. Och det gör vi bara om jag och min syster kan hålla oss borta från shoppingen i sommar. Motstå de söta klänningarna, fina topparna och snygga skorna.
Säg mej syster yster. HUR SKA DET GÅ TILL ?!
ny åsikt!
Jag kom på att det kanske är bra för mej. Kanske jag behöver lite fysisk smärta för att glömma allt som finns innuti mej. Skrika lite, och ta ut min agrissivitet på ett stycka papper iställer för någon stackars person. HÖHÖ
Träna lite på att vara arg, och kanske lämna en och annan tår till och med. Är det en bra teori?
Träna lite på att vara arg, och kanske lämna en och annan tår till och med. Är det en bra teori?
Min syster är den bästa
Jag önskar att jag var lika smart och klok som min syster. Att jag kunde sätta alla känslor i ord som hon kan och göra en människa lika lycklig som hon kan. Jag änskar att jag var lika vacker och rolig som min syster. Att jag kunde stråla med mitt leende som hon kan och ge lika mycket kärlek som hon kan.
Till min knäppgök
Minns du dagen då vi på riktigt lärde känna varandra. Jag skulle gissa att det var för ungefär ett år sedan. Vi hade varit med varandra en del i skolan med den här dagen var en av de första dagarna som vi träffades utanför skolan. Vi skulle ta en liten kort promenad runt tisken, det var så varmt att vi bara hade på oss våra korta skjorts från H&M och en bikinitopp. Jag minns hur avundsjuk jag var på dej för att du hade så mycket brunare mage än mej. Helt platt och brun.
Jag vet inte hur det kom sig att det bara var du och jag. Jag tror Lisela och Christin var hemma och var sjuka och kvar var vi. Det var så härligt att vara ute och gå med dej. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och jag fick verkligen lära känna dej, riktiga du. När vi hade gått ett varv var våra munnar långt ifrån belåtna, vi hade alldeles för mycket att prata om så vi bestämmde oss för att gå ett varv till. Jag tror att vi när vi tillsist kramade om varandra och skilldes åt hade gått 4 varv. I flera timmar hade vi pratat om vänskap, kärlek, skolan, killar, bra stil och dålig stil, osv..
Jag vet inte om det var dagen efter eller samma dag som vi legat på bryggan hela dagen och solat och käkat glass. Jag minns vilken ångest vi båda hade om hur vi skulle göra dagen därpå. Vi skulle ha en lektion i skolan och det var bild. Vi visste att 90 procent av alla inte skulle komma dit eftersom vi alla hade gjort klart kursen. Ska vi åka dit eller inte? Du och jag. De två tjejer som är sämst på att bestämma sig! Vi tillsammans är inget bra team när det gäller att komma fram till beslut. Men med hjälp av lite stöd från våra mammor och nog mycket pepp från oss själva så tog vi iallafall tåget hem. Och se.. nästa dag kom 4 av 32 elever till den lektionen, alla andra var sjuka, inklusive vi.
Minns du den dagen vi på riktigt lärde känna varandra? Från och med den dagen visste jag att du var en riktigt god vän med ett stort hjärta och idag vet jag det ännu säkrare. Jag älskar dej Louise Beris, Tack för all kärlek och stöd du ger mej varje dag. Tack för att du är så rolig och har samma humor som mej. Att du är en sån knäppis med mej, precis som jag.
Jag vet inte hur det kom sig att det bara var du och jag. Jag tror Lisela och Christin var hemma och var sjuka och kvar var vi. Det var så härligt att vara ute och gå med dej. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och jag fick verkligen lära känna dej, riktiga du. När vi hade gått ett varv var våra munnar långt ifrån belåtna, vi hade alldeles för mycket att prata om så vi bestämmde oss för att gå ett varv till. Jag tror att vi när vi tillsist kramade om varandra och skilldes åt hade gått 4 varv. I flera timmar hade vi pratat om vänskap, kärlek, skolan, killar, bra stil och dålig stil, osv..
Jag vet inte om det var dagen efter eller samma dag som vi legat på bryggan hela dagen och solat och käkat glass. Jag minns vilken ångest vi båda hade om hur vi skulle göra dagen därpå. Vi skulle ha en lektion i skolan och det var bild. Vi visste att 90 procent av alla inte skulle komma dit eftersom vi alla hade gjort klart kursen. Ska vi åka dit eller inte? Du och jag. De två tjejer som är sämst på att bestämma sig! Vi tillsammans är inget bra team när det gäller att komma fram till beslut. Men med hjälp av lite stöd från våra mammor och nog mycket pepp från oss själva så tog vi iallafall tåget hem. Och se.. nästa dag kom 4 av 32 elever till den lektionen, alla andra var sjuka, inklusive vi.
Minns du den dagen vi på riktigt lärde känna varandra? Från och med den dagen visste jag att du var en riktigt god vän med ett stort hjärta och idag vet jag det ännu säkrare. Jag älskar dej Louise Beris, Tack för all kärlek och stöd du ger mej varje dag. Tack för att du är så rolig och har samma humor som mej. Att du är en sån knäppis med mej, precis som jag.
...
Jag är inte värd att kämpa för, visst är jag inte?
grattis!
Just det! Ett jätte, jätte stort grattis till Malin och John som fått en dotter idag!! Maja ska hon få heta och jag kan knappt hålla mej tills jag får se henne! Tänka sig va söt hon måste vara.
Jag känner mej stolt att vara låtsasmoster till en till liten tjej, och det är kul att Mattias blivit morbror! Nästa helg kanske det blir att åka ner till jönköping och hälsa på undervärket. Spännande!
Nu är det dags att sova för min del, hela familjen har redan lagt sig. Sov gott mina vänner!
Puss!
Jag känner mej stolt att vara låtsasmoster till en till liten tjej, och det är kul att Mattias blivit morbror! Nästa helg kanske det blir att åka ner till jönköping och hälsa på undervärket. Spännande!
Nu är det dags att sova för min del, hela familjen har redan lagt sig. Sov gott mina vänner!
Puss!
En liten hemlighet
Jag vill berätta något för dej. En liten hemlighet som jag har. Jag vill så gärna att du ska veta hur det ligger till. Och jag vill att du ska förstå.
Jag vill sätta mig ner och hålla dig i handen och säga att jag älskar dej, sen vill jag spy ut allt, alla ord som jag någonsin kan hitta. Och jag vill att du sitter tyst och lyssnar på mig, tills jag är klar. Då vill jag ha en reaktion, bli arg, sårad, ledsen, besviken, förbannad eller vad som helst. Bara du inte sitter tyst, och säger att det är okej. Att det inte är någon fara, att det kommer ordna sig. Det är fara! Det är inte okej!
En liten hemlighet som jag har. Väldigt enkel egentligen, men så svår att erkänna. Även fast jag ligger hela kvällarna och övar mej på vad jag vill säga. Övar och övar och övar! Även fast jag vet i detalj vad jag vill berätta så går det inte. Jag är inte rädd för din reaktion, jag är rädd för att du inte kommer förstå. Hur berättar man en hel sanning? En hel sanning är svårt att få i ord. Det blir bara att man råkar hoppa över viktiga meningar, betydelsefulla ord. Tunghäfta.
Jag vill berätta något för dej. En liten hemlighet som jag har. Jag vill så gärna att du ska veta hur det ligger till. Och jag vill att du ska förstå.
Jag vill sätta mig ner och hålla dig i handen och säga att jag älskar dej, sen vill jag spy ut allt, alla ord som jag någonsin kan hitta. Och jag vill att du sitter tyst och lyssnar på mig, tills jag är klar. Då vill jag ha en reaktion, bli arg, sårad, ledsen, besviken, förbannad eller vad som helst. Bara du inte sitter tyst, och säger att det är okej. Att det inte är någon fara, att det kommer ordna sig. Det är fara! Det är inte okej!
En liten hemlighet som jag har. Väldigt enkel egentligen, men så svår att erkänna. Även fast jag ligger hela kvällarna och övar mej på vad jag vill säga. Övar och övar och övar! Även fast jag vet i detalj vad jag vill berätta så går det inte. Jag är inte rädd för din reaktion, jag är rädd för att du inte kommer förstå. Hur berättar man en hel sanning? En hel sanning är svårt att få i ord. Det blir bara att man råkar hoppa över viktiga meningar, betydelsefulla ord. Tunghäfta.
Jag vill berätta något för dej. En liten hemlighet som jag har. Jag vill så gärna att du ska veta hur det ligger till. Och jag vill att du ska förstå.
one thing
There is only one thing, to do, three words, for you. I love you
Skit eurovision
Okej, jag gav det en chans. 30 minuter stod jag ut, men nu sitter jag här. Hälften av musiken är bara skit. Sveriges framträdande såg inövat och fejkat ut, precis som hela festivalen. För mycket skrik och hoj, för mycket ljus och konstigheter.
Kalla mig gammaldags, men jag tycker de kunde hoppat över hälften. Vad sa de att det hade kostat? 340 miljoner kronor! Fattar ni?! På en dum melodifestival som varar i 3 timmar. Nej, jag blir ledsen bara jag tänker på det. 340 miljoner! Tänk vad de pengarna hade kunnat göra skillnat för Ryssland barn istället.
Skit eurovision. Men jag ska väl kila tillbaka till soffan och kolla klart på det. Sitta och ha trevligt med min familj och störa mig på hur de överdriver allt och lägger pengar på skit saker som kunnat gå till barn som håller på att dö.
Jag hoppas att ni har trevligt allihop! :) Och jag hoppas innerligt att ni hejar på Sverige precis som jag!
HEJA HEJA HEJA!
Uppdatering: Det ser ut att gå som tippat. Jag sa till pappa innan att sverige skulle komma 10 bakifrån och att norge skulle vinna, vi får se om det blir så. Norge hade iallafall en bra låt med mycket fart i, roligt tycker jag! Musiken blir bättre och bättre också, fler och fler bra låtar.
Later!
Kalla mig gammaldags, men jag tycker de kunde hoppat över hälften. Vad sa de att det hade kostat? 340 miljoner kronor! Fattar ni?! På en dum melodifestival som varar i 3 timmar. Nej, jag blir ledsen bara jag tänker på det. 340 miljoner! Tänk vad de pengarna hade kunnat göra skillnat för Ryssland barn istället.
Skit eurovision. Men jag ska väl kila tillbaka till soffan och kolla klart på det. Sitta och ha trevligt med min familj och störa mig på hur de överdriver allt och lägger pengar på skit saker som kunnat gå till barn som håller på att dö.
Jag hoppas att ni har trevligt allihop! :) Och jag hoppas innerligt att ni hejar på Sverige precis som jag!
HEJA HEJA HEJA!
Uppdatering: Det ser ut att gå som tippat. Jag sa till pappa innan att sverige skulle komma 10 bakifrån och att norge skulle vinna, vi får se om det blir så. Norge hade iallafall en bra låt med mycket fart i, roligt tycker jag! Musiken blir bättre och bättre också, fler och fler bra låtar.
Later!
Solen är på väg
Det är så grönt överallt att jag blir sjuk i huvudet! Jag blir gladare och gladeare för varje dag som det blir ljusare, och jag längtar till sommarlovet extremt mycket nu!
"På måndag kommer solen!!" utbrast en kund på salongen idag när hon kom inspringande och skulle klippa sig. "Härligt" Säger jag!
På tal om kunder och sol. Jag tycker att var och varannan kund har varit utomlands eller ska utomlands nu! Är det verkligen sesong för det nu? På fritidsresor.se visar tempraturen bara 25 grader idag, på mallorca eller cypern samt Gran Canaria. Det ska ju vara brännande hett om man ska bort, anser jag. Det är ju solen man vill åt när man far iväg så där. Eller folket kanske drar iväg ännu längre bort, vad vet jag?
Nu är det mat som gäller. Köttfärssås och spaghetti tyckte Mattias att jag skulle göra, så det blir väl så kanske.
Later!
Prao/praktikant?
Jag gör absolut ingenting på praktiken. Ingenting som ger mig något, som jag lär mig av. Att sopa golv, diska och vika handdukar är inte det man sak kunna i första hand när man ska bli frisör. Ibland ber de mig att torka håret på kunden, men inte ens då låter dom mig göra klart, utan tar över som om jag inte kunde det jag gjorde.
Dom behandlar mig mer som en praoelev än en praktikant. Jag har haft kunder väldigt länge och gjort min kurs i både klippning och färgning. Jag kan det tekniska. det som behövs nu är ju bara säkerheten och snabbheten. Och det får man inte genom att stå en hel dag och titta på.
Minn självförstroende sjunker lite när jag är där. De tror inte att jag kan, och då tror inte jag heller det. Förmodligen är jag deras första praktiskant för de vet inte hur man svarar på frågor heller. Om jag frågar "varför" så vet de inte svaret. och de pratar inte med mig om jag inte frågar själv.
Men annars är det bra, de är väldigt trevliga när de väl får tid att prata och salongen är stor och fin och jag har snabbt lärt mig rutinerna och kassan (har väl inget annat för mig). Jag måste säga att gesell bedömmarna ser mycket snällare ut än jag först hade trott. Hehe.
Ser framemot morgon dagen. Då har jag fixat mig en modell, min kära Lojs, som jag ska färga och ev klippa. Kul att äntligen få göra något. Om de låter mig göra det, de kanske tar över det här också :P
Prestations ångest
Strax läggdags för mej faktiskt. I morgon är det första dagen på den nya salongen, nervöst. Jag vill inte. Tänk om jag inte får göra någonting eller tänk om jag får massa uppgifter att göra. Jag kan inget längre. Jag hatar min ångest efter varje klippning. "Tänk om han/hon inte gillar det, tänk om dom blir missnöjda?!" är tankar jag aldrig kan sluta tänka. FY! Jag är skit kass på att klippa och jag drar mig för at säga ja till folk när dom frågar om jag vill klippa dem. Jag vet inte om det är en svacka jag är nere i, jag är iallafall skit dålig.
Jag klippte Mattias i helgen. Ganska kort frisyr och kortare lugg än han brukar ha. Och bara för att jag vet att han är ovan så spelar det ingen roll att han säger att det blev bra, för den där vidriga ångesten plågar mej ändå. Hatar det.
Jag är livrädd att jag ska få klippkunder på praktiken de här veckorna. Min handledare är en utav Gesäll-bedömmarna och jag kommer ha en prestationångest som kommer ta död på mej. Jag borde kunna det här nu! Nu är jag inte nybörjare längre. Vi har gått igenom allt och jag borde veta nu, men det gör jag inte. Blä blä blä.
Jag klippte Mattias i helgen. Ganska kort frisyr och kortare lugg än han brukar ha. Och bara för att jag vet att han är ovan så spelar det ingen roll att han säger att det blev bra, för den där vidriga ångesten plågar mej ändå. Hatar det.
Jag är livrädd att jag ska få klippkunder på praktiken de här veckorna. Min handledare är en utav Gesäll-bedömmarna och jag kommer ha en prestationångest som kommer ta död på mej. Jag borde kunna det här nu! Nu är jag inte nybörjare längre. Vi har gått igenom allt och jag borde veta nu, men det gör jag inte. Blä blä blä.
Sista minuten!
Man blir helt sjuk av att titta på sista minuten resor. En två-veckors resa till Gran Canaria och boende på ett 4- stjärnigt hotell för under 5000. Resor som gick på 1500 till paradis-orter i en vecka. Flyg för bara några hundralappar. Där, som bara ligger och väntar på att bli bokade. AV MEJ!
Hur kommer det sig att jag sitter och kollar på det här? Jag måste faktiskt skylla allt på syrran. Hon började med att skoja om att vi borde göra en resa till London. Ett impuls skämt som blev allvar. Vi bestämmde oss för att göra en resa, bara hon och jag. 29 kr var summan för flyget när jag klickade in på ett oberoende flygbolag. Blir väl att sluta på 500 kr eller något, skulle vi tro.
Men vi var inte nöjda med det. "En sista minuten till något bättre, som exempelvis mallorca är väl inte så dumt det heller? ;)" och ungefär där någontans var det försent, dags att surfa på fritidsresor.se för att drömma sig bort. Och här sitter jag nu, svälld, svettig och tårögd. Snyft, det skulle vara underbart!
Hur kommer det sig att jag sitter och kollar på det här? Jag måste faktiskt skylla allt på syrran. Hon började med att skoja om att vi borde göra en resa till London. Ett impuls skämt som blev allvar. Vi bestämmde oss för att göra en resa, bara hon och jag. 29 kr var summan för flyget när jag klickade in på ett oberoende flygbolag. Blir väl att sluta på 500 kr eller något, skulle vi tro.
Men vi var inte nöjda med det. "En sista minuten till något bättre, som exempelvis mallorca är väl inte så dumt det heller? ;)" och ungefär där någontans var det försent, dags att surfa på fritidsresor.se för att drömma sig bort. Och här sitter jag nu, svälld, svettig och tårögd. Snyft, det skulle vara underbart!
Att oroa sig
Ni vet säkert hur det känns att oroa sig för någon. Therese, du är har känt på i mer än ett år nu hur det är att oroa sig för sitt barn. Andra kanske vet hur det är att oroa sig över sin hund som är sjuk, eller sin mamma som är ledsen.
Jag oroar mig för min bästa vän, Lisela, som om hon vore mitt eget barn, som om hon vore min kattunge som vägrar äta eller som hon vore min nyskapade snögubbe som jag måste oroa mig för att ha smält till nästa dag.
Jag oroar mig inte för att hon inte kommer klara sig igenom svåra tider, det tvivlar jag inte på.
Lisela är den starkaste människa jag känner. Så stark, så rättvis och så modig. Jag oroar mig istället för att hon inte låter mig hjälpa henne. Att hon drar sig undan och kämpar ensam. Om det någon gång skulle hända henne något ska hon aldrig gå igenom det ensam. Vi ska vara två, hon och jag. Hon får aldrig lämna mig ute, tro att jag inte kommer acceptera henne, eller att jag kommer älska henne mindre. Hon får aldrig tro det oavsett vad som händer.
Jag vill hjälpa henne som hon hjälpt mig. Finnas för henne som hon funnits för mig. och stötta henne som hon stöttat mig. ALLTID!
Tatoooo
Som jag trodde. "Det går alldeles för fort" säger Thomas var 10:e meter. Jag vågade inte skylla på foten heller, så det fick bli ett svagt "mm.. jag vet.." .
Det går bättre och bättre för varje gång påstår han. Men jag höll mer med honom när han skojade och sa att det gick utför. Det är iallafall precis så det känns.
"oj oj oj, ditt självförtroende..." suckade han ibland och jag vet inte riktigt om han tycker att jag är för hård på mig själv, eller om det är så att han tycker att jag är kaxig. hehe
Nu ska jag erkänna en sak för alla som inte visste det. Jag är sugen på att göra en tatuering. En liten fin text i nackslutet bara. Lätt att dölja om man vill det och inget stort som man kan ångra om några år. Men det kommer säkert aldig bli av, för jag är livrädd för vad folk ska tycka, Mamma och pappa exempelvis. Och sen vet jag inte riktigt vad jag vill att det ska stå, jag vill verkligen vara 100 % säker, och ni som känner mig vet att jag ofta har svårigheter att bestämma mig.
Så vi får väl se.
Pappa frågade mig förut om jag ville tatuera mig. Ja, men jag törs inte, var mitt svar.
"Jag skulle kunna tänka mig att du skulle vilja tatuera dej, du ser ut som en sån".
Man kan ju undra flera gånger om vad han menar med det. Om det var negativt eller possitivt fick jag aldrig reda på.
Kanske man ska köra på gnuggisar istället? Som jag och Lisela gjorde en dag.
Vi hade temat "godis" och en gnuggis-fjäril passade bra tyckte jag.
Det går bättre och bättre för varje gång påstår han. Men jag höll mer med honom när han skojade och sa att det gick utför. Det är iallafall precis så det känns.
"oj oj oj, ditt självförtroende..." suckade han ibland och jag vet inte riktigt om han tycker att jag är för hård på mig själv, eller om det är så att han tycker att jag är kaxig. hehe
Nu ska jag erkänna en sak för alla som inte visste det. Jag är sugen på att göra en tatuering. En liten fin text i nackslutet bara. Lätt att dölja om man vill det och inget stort som man kan ångra om några år. Men det kommer säkert aldig bli av, för jag är livrädd för vad folk ska tycka, Mamma och pappa exempelvis. Och sen vet jag inte riktigt vad jag vill att det ska stå, jag vill verkligen vara 100 % säker, och ni som känner mig vet att jag ofta har svårigheter att bestämma mig.
Så vi får väl se.
Pappa frågade mig förut om jag ville tatuera mig. Ja, men jag törs inte, var mitt svar.
"Jag skulle kunna tänka mig att du skulle vilja tatuera dej, du ser ut som en sån".
Man kan ju undra flera gånger om vad han menar med det. Om det var negativt eller possitivt fick jag aldrig reda på.
Kanske man ska köra på gnuggisar istället? Som jag och Lisela gjorde en dag.
Vi hade temat "godis" och en gnuggis-fjäril passade bra tyckte jag.
En Lisela
Min systeryster gjorde en måndagslista i sin blogg igår. En lista på allt som gör att man är glad. Jag tänkte göra en liknande, det är framförallt en sak som gör mig glad idag.
Idag är jag glad för att:
-Jag har en bästa vän. En Lisela.
Jag är glad för att jag vet att det finns en tös borta i vansbro som alltid försöker göra mej glad. Hon vet precis när det är dags för ett sött kärleks sms, eller ett sms med perfekta detaljer om konstiga personer som hon stött på under dagen. Hon vet exakt då det bara passar att hålla sig undan, att bara vara tyst och inte göra något. Hon vet när det passar att brotta ner mig till marken och nypa mig i fläsket och rufsa till mitt hår.
Lisela känner mig som om vi kännt varandra hela livet. Hon vet exakt min åsikt angående svamp eller räkor. Hon vet att jag suger på djupa diskussioner på morgonen innan skolan. Och hon vet genom att bara titta mig i ögonen vad jag tycker om en person som går förbi oss på gatan. hon känner mitt hjärta som om det var hennes eget.
Jag är glad för att jag alltid kan berätta precis ALLT till Lisela. Att jag aldrig behöver hålla undan något för henne. Håller hon inte med mej, mot argumenterar hon och accepterar sedan min åsikt.
Jag är glad att jag har en vän som litar på mig och tror på mig.
Jag är glad att jag har en vän som säger att jag har en ful tröja på mig, eller färger som skär sig eller platt hår.
Jag är glad att jag har en vän som delar min åsik om att träning är överskattat och att godis är rätt i alla lägen. En vän som jag kan dela mina ovanor med och skratta åt det, och förtränga det med.
Jag är glad att jag har en vän som jag kan dela en minnes bok med. En vän som gett mig så underbart många härliga minnen.
Jag är glad för att jag har en vän som jag kan ha så sjukt kul med att andra blir avundsjuka.
Idag är jag glad för att jag har dej Lisela. Lite så dår extra fantastiskt glad.
Idag är jag glad för att:
-Jag har en bästa vän. En Lisela.
Jag är glad för att jag vet att det finns en tös borta i vansbro som alltid försöker göra mej glad. Hon vet precis när det är dags för ett sött kärleks sms, eller ett sms med perfekta detaljer om konstiga personer som hon stött på under dagen. Hon vet exakt då det bara passar att hålla sig undan, att bara vara tyst och inte göra något. Hon vet när det passar att brotta ner mig till marken och nypa mig i fläsket och rufsa till mitt hår.
Lisela känner mig som om vi kännt varandra hela livet. Hon vet exakt min åsikt angående svamp eller räkor. Hon vet att jag suger på djupa diskussioner på morgonen innan skolan. Och hon vet genom att bara titta mig i ögonen vad jag tycker om en person som går förbi oss på gatan. hon känner mitt hjärta som om det var hennes eget.
Jag är glad för att jag alltid kan berätta precis ALLT till Lisela. Att jag aldrig behöver hålla undan något för henne. Håller hon inte med mej, mot argumenterar hon och accepterar sedan min åsikt.
Jag är glad att jag har en vän som litar på mig och tror på mig.
Jag är glad att jag har en vän som säger att jag har en ful tröja på mig, eller färger som skär sig eller platt hår.
Jag är glad att jag har en vän som delar min åsik om att träning är överskattat och att godis är rätt i alla lägen. En vän som jag kan dela mina ovanor med och skratta åt det, och förtränga det med.
Jag är glad att jag har en vän som jag kan dela en minnes bok med. En vän som gett mig så underbart många härliga minnen.
Jag är glad för att jag har en vän som jag kan ha så sjukt kul med att andra blir avundsjuka.
Idag är jag glad för att jag har dej Lisela. Lite så dår extra fantastiskt glad.
Vår relation är vardag men aldrig helg
Att vara kär är det bästa som finns. Och att bli kär när man är 14 och fortfarande vara det när man är 18 är fantastiskt! Att hålla ihop genom hela tonåren då man förändras från en person till en annan. Från att vara barn till att vara vuxen. Att hålla ihop varje dag, genom prövningar och avundsjuka, genom besvikelse och svek, genom förlåtelse och uppskattning det är en upplevelse!
Man lär sig inte bara känna en annan person, man lär sig känna sig själv, genom någon annan. Mattias har format mig till den personen jag är idag. Han tillsammans med mycket annat.
Och jag har varit med och format honom.
Vi har rest tillsammans och upplevt saker tillsammans. vi har suttit själva hemma hos någon en regnig dag och inte gjort någonting alls, inte upplevt något. Bara varit, vi två. Det gäller att blanda vardag med äventyr, tråkigheter och roligheter.
Jag har aldrig varit utan Mattias. Han är en person som följt mig genom hela tånåren. Han har fått lyssnat på klagomål och bekymmer, han har fått utstått skitsnack och tjejbråk. Han har varit med på allt mellan stelaste släktmiddagar till en svärfar som röker sigarr (Pappas 50 årskalas).
Jag måste berätta för er alla där ute som fortfarande inte har fått uppleva ett så seriöst och långt förhållande som mig. Det är en enorm trygghet att veta att vi har en så stark kärlek mellan oss och ibland vill jag kalla mig lykligast i världen. Men jag vill också att ni ska veta att man är inte nykär livet ut. Man kan inte bara vara tillsammans och tro att man alltid kommer hålla ihop. En så stark kärlek som vi har är det mycket jobb bakom.
Jag brukar säga att det är som att driva en bondgård, varje morgon måste man göra om allt ifrån början.
En kommentar, en strykning på ryggen, en puss i pannan och ett "jag älskar dej". En tjänst och en uppoffring. En uppskattning -ett tack. Det behövs bara så lite, men ändå är det så svårt ibland. Man bara flyter med lixom, glömmer bort att visa sin kärlek. Man tar förgivet och till sist inser man inte längre hur mycket det betyder längre. "Jag älskar dej".
Man måste passa sig för att sitta inne för mycket under regniga dagar. Passa sig för vardagen som bara går och går. Passa sig för att ge upp och bara flyta med. Säga hej och hejdå. Dag ut och dag in. Man är inte nykär hela livet det är bara det förstadium till det stora kärleken. Kärleken som det måste finnas ett jobb bakom.
Reletionen blir bara vardag men aldrig helg.
Man lär sig inte bara känna en annan person, man lär sig känna sig själv, genom någon annan. Mattias har format mig till den personen jag är idag. Han tillsammans med mycket annat.
Och jag har varit med och format honom.
Vi har rest tillsammans och upplevt saker tillsammans. vi har suttit själva hemma hos någon en regnig dag och inte gjort någonting alls, inte upplevt något. Bara varit, vi två. Det gäller att blanda vardag med äventyr, tråkigheter och roligheter.
Jag har aldrig varit utan Mattias. Han är en person som följt mig genom hela tånåren. Han har fått lyssnat på klagomål och bekymmer, han har fått utstått skitsnack och tjejbråk. Han har varit med på allt mellan stelaste släktmiddagar till en svärfar som röker sigarr (Pappas 50 årskalas).
Jag måste berätta för er alla där ute som fortfarande inte har fått uppleva ett så seriöst och långt förhållande som mig. Det är en enorm trygghet att veta att vi har en så stark kärlek mellan oss och ibland vill jag kalla mig lykligast i världen. Men jag vill också att ni ska veta att man är inte nykär livet ut. Man kan inte bara vara tillsammans och tro att man alltid kommer hålla ihop. En så stark kärlek som vi har är det mycket jobb bakom.
Jag brukar säga att det är som att driva en bondgård, varje morgon måste man göra om allt ifrån början.
En kommentar, en strykning på ryggen, en puss i pannan och ett "jag älskar dej". En tjänst och en uppoffring. En uppskattning -ett tack. Det behövs bara så lite, men ändå är det så svårt ibland. Man bara flyter med lixom, glömmer bort att visa sin kärlek. Man tar förgivet och till sist inser man inte längre hur mycket det betyder längre. "Jag älskar dej".
Man måste passa sig för att sitta inne för mycket under regniga dagar. Passa sig för vardagen som bara går och går. Passa sig för att ge upp och bara flyta med. Säga hej och hejdå. Dag ut och dag in. Man är inte nykär hela livet det är bara det förstadium till det stora kärleken. Kärleken som det måste finnas ett jobb bakom.
Reletionen blir bara vardag men aldrig helg.
Vad händer med mig i sommar?
Jag har aldrig varit utomlands. Under min 18 år har jag aldrig varit utavför sverige i mer än två dagar och det var när jag mamma och pappa åkte till norge över en natt. Längre än så har jag inte varit med mina små fötter.
Jag klandrar inte mamma och pappa för det. Däremot ser jag framemot att själv ta tag i det nu när jag fyllt 18 och åka iväg någonstans. Vart som hellst nästan. Just nu känns det som att alla länder i världen duger, bara jag får det skrivet i min historiebok att jag varit utanför norden.
Min drömresa skulle vara till Florida. Till solen och staden på samma gång.
Men för mig skulle det duga att bara resa till London eller något liknande. Jag och Mattias har faktiskgt pratat om en utlandsresa i höst. Men för vilka pengar. Som det ser ut nu så får jag inge jobb i sommar. Alla mina vänner + Mattias ska jobba hela sommaren lång. Själv kommer det bli så att jag sitter här hemma och inte gör någonting. Jag kan inte planera någon resa för ingen kan hänga med då alla jobbar. Jag kan itne gå på någon festival då jag inte kommer få några pengar.
Jag dör om jag inte får jobb. Jag menar det. jag tänker inte sitta här själv hela sommaren och bara vänta på bättre tider. Vänta på att den här dagen ska ta slut för att hoppas på att nästa dag blir bättre. NO NO NO !
För att inte tala om hur det blir i höst! Min månadsbudget kommer fortfarande ligga på tusen kronor. ETT TUSEN !
Jag tänker vara negativ tills jag får ett jobb. Snälla gud, ge mig ett jobb !
Jag säger som Mattias sa till mig igår: "Fyyyy va gött ô va miljonär!"
Jag klandrar inte mamma och pappa för det. Däremot ser jag framemot att själv ta tag i det nu när jag fyllt 18 och åka iväg någonstans. Vart som hellst nästan. Just nu känns det som att alla länder i världen duger, bara jag får det skrivet i min historiebok att jag varit utanför norden.
Min drömresa skulle vara till Florida. Till solen och staden på samma gång.
Men för mig skulle det duga att bara resa till London eller något liknande. Jag och Mattias har faktiskgt pratat om en utlandsresa i höst. Men för vilka pengar. Som det ser ut nu så får jag inge jobb i sommar. Alla mina vänner + Mattias ska jobba hela sommaren lång. Själv kommer det bli så att jag sitter här hemma och inte gör någonting. Jag kan inte planera någon resa för ingen kan hänga med då alla jobbar. Jag kan itne gå på någon festival då jag inte kommer få några pengar.
Jag dör om jag inte får jobb. Jag menar det. jag tänker inte sitta här själv hela sommaren och bara vänta på bättre tider. Vänta på att den här dagen ska ta slut för att hoppas på att nästa dag blir bättre. NO NO NO !
För att inte tala om hur det blir i höst! Min månadsbudget kommer fortfarande ligga på tusen kronor. ETT TUSEN !
Jag tänker vara negativ tills jag får ett jobb. Snälla gud, ge mig ett jobb !
Jag säger som Mattias sa till mig igår: "Fyyyy va gött ô va miljonär!"
Jag saknar er redan.
Det slog mig plötsligt! Jag kommer aldrig överleva 7 veckor praktik. Mina tjejer i falun saknar jag redan. Vardagen, min lägenhet, skolan. Ja, jag saknar redan skolan. Två dagar har det gått och jag håller på att dö.
Om jag är nere i en svacka? Tydligen.
Jag kan inte se mig själv stå och klippa människor dag ut och dag in hela livet. Det skrämmer mig faktiskgt att bara tänka på det. Det är inte vad jag vill. Jag vill göra något annat. Bli stylist, inredar artitekt eller makeup artist. Folk frågar mig alltid om jag ska starta eget när jag gått klart min utbildning. Nej är mitt svar. I så fall till något som är kul. Vilket inte frisör är längre. Inte att jobba som. Missförstå mig inte. Jag tycker det är väldigt kul att hålla på med hår, att kunna klippa ett omöjligt hår så det blir bra och kunna teknikerna i färgning osv. Men som frisör får jag itne ut min kreativitet som jag får vid makeup, eller inredning.
Det är en väldigt stor skillnad på att vara en hår stylist och en frisör. Frisörer klipper människor som är långhåriga. Stylister friserar och förändrar och fixar till, till olika utställningar, galor eller modevisningar.
De här 7 veckorna kommer bli väldigt långa utan er tjejer, lova att ni hör av er!
(http://ryangarrison.com/portfolio/) Det här bilder har Ryan Garrison tagit.
Han är en jätte bra och känd fotograf och jag har varit med
och gjort frisyrerna till en av hans fotograferingar.
Det var i Juli 2008 och det var bland det roligaste jag gjort.
Hittar jag någon utav bilderna så lägger jag upp dem senare.
Om jag är nere i en svacka? Tydligen.
Jag kan inte se mig själv stå och klippa människor dag ut och dag in hela livet. Det skrämmer mig faktiskgt att bara tänka på det. Det är inte vad jag vill. Jag vill göra något annat. Bli stylist, inredar artitekt eller makeup artist. Folk frågar mig alltid om jag ska starta eget när jag gått klart min utbildning. Nej är mitt svar. I så fall till något som är kul. Vilket inte frisör är längre. Inte att jobba som. Missförstå mig inte. Jag tycker det är väldigt kul att hålla på med hår, att kunna klippa ett omöjligt hår så det blir bra och kunna teknikerna i färgning osv. Men som frisör får jag itne ut min kreativitet som jag får vid makeup, eller inredning.
Det är en väldigt stor skillnad på att vara en hår stylist och en frisör. Frisörer klipper människor som är långhåriga. Stylister friserar och förändrar och fixar till, till olika utställningar, galor eller modevisningar.
De här 7 veckorna kommer bli väldigt långa utan er tjejer, lova att ni hör av er!
(http://ryangarrison.com/portfolio/) Det här bilder har Ryan Garrison tagit.
Han är en jätte bra och känd fotograf och jag har varit med
och gjort frisyrerna till en av hans fotograferingar.
Det var i Juli 2008 och det var bland det roligaste jag gjort.
Hittar jag någon utav bilderna så lägger jag upp dem senare.
