jobba = pengar = semester
Tidigare idag satt jag och syrran och kikade på semester altenativ i augusti. Jag blir helt tokig av att bara klicka runt och kika på bilderna. Det blå/gröna vattnet, poolerna, hotellen, solen och naturen. Jag blir sjuk. Vi hoppas på riktigt billiga sista minuten resor i höst eftersom vi båda har lite snålt med ekonomi. Jag längtar tills jag får åka iväg med min älskade syster, ska bli kul att göra någonting tillsammans, hon och jag.
Tyvärr måste jag medela till den syster att det ser ut som att jag jobbar ända in i mitten på augusti, fram till vecka 34 då jag börjar skolan. Men ingenting får hindra oss. Om jag så måste åka under skoltid så sak vi iväg, det lovar jag mej själv, och det lovar jag dej.
Jobb på gång!
Så klart hade jag bytt mitt mobil nummer utan att medelat honom. Han hade ringt mej hela helgen och pratat in tre mobilsvar på mitt gamla nummer. Jag tyckte och tycker fortfarande att det är jätte pinsamt. Så dum jag är.
"Jag hade tänkt att du skulle få jobba idag. Klockan två."
"Klart jag kan!" svarar jag så fort jag kan innan han hinner säga något mer. Och så blev det. Jag har bara varit hem nu och ätit och snart ska jag slänga mej på cykeln och åka dit igen. Hjälp mej, Jag vet ju iten ens namnen på alla grönsaker, hur ska det här gå.
"Eh, är det här en palsternacka? Inte? Sparris? Vitkål, blomkål? Inte det? okej, hm...?! "
Önska mej lycka till!
filmen igår
Men efter en stund blev den kvinnliga huudrollen iallafall mänsklig och man började bli van filmens upplägg. Filmen blev bättre och bättre och 2,5 timmar kändes mycket kortare än väntat. Slutet var bra och man hade då lyckats klämma fram både ett skratt och någon tår.
en hjälpande ängel
Mattias ska dit med sina grabbkompisar och även om han säger att jag får väl komma dit om jag vill så känns det inge bra. Grabbgänget ska förbli grabb gänget. Det är inte Mattias uppgift att se till att jag ska ha kul ikväll. Det är min egen. Därför ska jag försöka sluta deppa nu och göra mamma en tjänst. Vi har precis varit iväg och hyrt film och nu står mamma och gör god mat. En kväll med mamma är väl inte så dumt, vi tjänar iallfall en hundring och slipper bli blöta. Dessutom kommer vi säkert må mycket bättre i morgon än större delen av folket som ska ut ikväll förmodligen kommer göra. Hihi.
Tack mamma , du är min räddande ängel.
Sommarlov!
Efter skolan åkte jag hem till min lägenhet och somnade i soffan. Jag vaknade lite till och från och när jag tillslut gick upp kunde jag konstatera att jag sovit i 4 timmar! Där ser man. Jag rensade hela lägenheten och byggde ett berg av västor i hallen innan mamma och pappa kom och hämtade mej och mina saker inför sommarlovet. Mitt sista sommarlov.
Idag är det marknad i byn så jag och Mattias ska väl kila dit en sväng. Det är ju så dåligt väder i sverige nu för tiden så det blir nog bara en snabbis. Köpa en sockervadd och vara med på godisregnet sen hem! Och ja, det spelar ingen roll om jag är 18 år godisregn växer man aldrig ifrån !
Jag bjuder på en morgon trött Emilia. Första sovmorgonen på sommarlovet.
Jag ser fram emot alla andra mornar! Gör du mamma? Hihi
En hejdå kväll.
Jag kan inte fatta att det är sommar lov redan. Det betyder att vi är klara med år två. I höst kommer vi vara äldst och det är sista året. Helt sjukt! Känns som om det var nyss vi gick ut nian.
Mina älsklings jeans
Jag har ändå kunnat använda jeansen till vardags då lagningarna bara syns om jag böjer mej ner eller sitter. Men idag gick de sönder helt!
Jag satt på en parkpänk och skulle vända på mig snappt. "RITCH!" och mina favorit jeans var sönder från grenen, över hela rumpan till sömmen på sidan av låret. Det var du högt upp att mina trosor syntes och det går itne ens att göra ett par skjort av dem. Så där fick jag gå hela dagen idag. Med rumpan bar och brustet hjärta över ett par jeans som jag använt omsorgsfullt i flera år. Snyft!
Ett försök att visa revan.
Jag klarade teoriprovet
Min tid var i fredags klockan halv 9 och jag skulle vara där klockan 8 för fotografering. Men min berättelse börjar långt innan det. Det började redan förra måndagen då Mattias ringde mej och berättade att han hade hittat mitt bankomatkort och legg i sin plånbok. Jag hade gjömt det där efter helgen då vi varit i malung och han hade fått bära på mina saker eftersom jag inte orkade bära på min väska.
"Skit också!! Skickade det NU direkt till mej!!" nästan skrek jag i örat på honom. I morgon klockan 6 helst. Jag ljög och sa att jag skulla följa med Christin ut och fick lov ha mitt legg om jag skulle få gå gratis. Han lovade att skicka det klockan 4 dagen efter, då han jobbat klart (det alltså på tisdag).
Jag gick runt som ett nervvrak hela veckan och väntade på det där legget. Jag kunde ju inte komma till skrivningen utan legg! Enligt postens hemsida ska brevet vara framme redan dagen efter om man postar det innan klockan halv 5 på dagen. Men hela onsdagen gick och inget brev anlände. På torsdag bad jag till gud att brevet skulle ligga hemma på golvet i hallen när jag kommer hem från praktiken. Jag blundade medan jag låste upp dörren, och kikade försiktigt med ena ögat.
"JA! Jag hade fått post!! Weeei! Men.. men! Vart är brevet?! Reklam, reklam, räkning, reklam, slut."
Det kunde inte vara sant, brevet hade inte kommit och min skrivning var i morgon! Jag kastade mej på telefonen och ringde till posten i falun. "Vart är mitt brev!?". Kvinnnan på andra sidan luren berättade att mitt berv låg i mitt fack och skulle komma ut till mig i morgon vid 11. Är du galen, klockan 11 är min chans redan borta! "Kan jag komma och hämta det själv? frågade jag.
"Javisst vi stänger om en kvart, hinner du hit?"
"Nej, *snyft* kan jag komma i morgon?!"
"Vi öppnar klockan 7. Men vi behöver ditt legitimation för att få ge ut brevet".
"Det ligger i brevet, hehe. Då är jag där klockan sju, hejdå" svarade jag och så la vi på.
Okej, nu var det inte längre postens ansvar nu hängde allt på mej. MEN HUR SK A JAG TA MEJ DIT?!
Jag fick ringa runt till min praktik- handledare som bodde åt det hållet och fråga henne vilken buss man ska ta. Sen fick jag leta upp busstider på internet. Här ifrån-stan, stan-posten, posten-stan. OK, allt planerat i minsta detalj, inget kunde gå fel. Trodde jag.
Dagen därpå vaknade jag av 3 ringklockor som jag hade ställt. Varför hela 3stycken? Den här gången skulle jag inte försova mej. Min första buss skulle gå 20 över 6 och jag gick ut extra tidigt för att vara säker. Men vart är bussen ?! Varje minut kändes som en evighet och klockan blev inte bara 20 över 6 innan bussen kom, den var nästan 5 över halv. "Jag måste med en buss!!" sa jag till busschauffören när bussen kom. "Jag ska göra så gott jag kan" svarade han tillbaka.
Jovisst, tänkte jag. Min dag är förstörd. Jag kommer gråta viken sekund som helst. Bussen från stan skulle gå kvart i och jag kommer aldrig hinna dit. Första bussen förstörde hela mitt chema som jag hade gjort kvällen före. TYPISKT!!!
Busschauffören anropade min buss, linje 707, men fick inget svar tillbaka. Efter en kvart av ångest var jag äntligen i stan, och som ett mirakel står 707:an och väntar på mej. Jag springer som en travhäst och kliver sen på bussen. "Jag ska till posten!"
"Posten?! Då är du nog på fel buss. Då skulle du ha tagit 706 som precis gick, *pekar på en buss några menetr framför*.
Kan ni förstå hur misslyckad jag kännde mej då eller. Hag hade precis hittat hoppet då någon tog det ifrån mig igen. Jag fick gå av på närmaste hållplats och springa över hela industriområdet för att komma till posten. Jag kollade på klockan, tio i sju. Jag klarade det. Jag ryckte i dörren till någon öppnade och hon berättade att det var stängt. "Det är viktigt!! " hörde jag hur jag nästan skrev åt den stackars kvinnan och hon frågade om det var jag som hade ringt igår. Snäll som hon var släppte hon iallafall in mej och jag fick äntligen mina kort.
nu gäller det bara att hitta rätt buss tillbaka. Mitt schema för när 707:an gick var ju bortkastat. Nu skulle jag behöva veta var och när 706:an går istället. Jag sprang till närmaste busshållplats och läste i busslistan. En gång i timmen och 7 bussen har precis gått. "Det är kört!"
Men som en ängel på en vit springare kom en buss en 20 sekunder senare, och jag kunde andas ut. Jag var i god tid. Min fotografering skulle börja om en timme. Men jag brydde mej inte. att sitta ute och fryra häcken av sig var det värt. Jag hade klarat det. Jag gick lite på hemköp (som var det enda stället i hela stan som hade öppet) och käkade en banan. Sedan gick jag till vägverket och blev fotograferad. Jag kände mej iten alls nervös. Jag hade inte hunnit bli det. Min hjärna var helt utmattad av allt som hänt så jag kände ingenting.
"GODKÄND!" stod det i datorn när jag lämnat in det. Lättnad... Tack.
Ps. Inte en människa visste att jag skulle skriva upp den dagen. Inte min familj, inte mina vänner. Bara jag och min handledare. Förlåt att jag ljugit för er. Hihi
Lite skraj
Killar ska ha hår på benen, sorry, men det där var det värsta jag sett. Och bättre blev det inte när han under hela kvällen ville att jag skulle känna. "Känn älskling !!! :D"
Så som andra på tur är det alltså min tur ikväll. Ska väl kila ner på stan och köpa vaxet innan det stänger, eller så kanske ska "rååååka" glömma, så jag slipper känna smärta. Hihi.
jag säger bara
Lisela skulle på bal
Jag åkte hem på torsdagen och sov hos Lisela tilsl på fredag då balen skulle vara. Torsdagskvällen var riktigt mysig med massa prat och skojigheter. Lisela är värsldens bästa människa att prata med. Den enda person jag kan säga ALLT till.
På frewdag morgon gick jag till körskolan och pluggade lite medans Lisela åkte till skolan för att vara med på två lektioner fram till lunch. Därefter åkte vi hem och började fixa henne. Raka benen, måla tånaglarna, forma ögonbrynen, sätta på lösnaglar, sätta upp håret, sminka och klä om. Vi fick inte så många kort tagna tyvärr. Men vi hade väldigt trevligt tycker jag. Åt och drack lite gott medans vi fixade och hade ABBA-skivan på hög volym.
Lisela ville att håret skulle se änkelt och avslappnat ut men ändå skulle det vara som en uppsättning.
Jag gjorde volym i hela håret och lockade alla toppar. Sedan flätade jag samman och fäste upp lockarna i nacken.
Sminkningen blev lite sotad i brunt och guld. Vi ville framhäva ögonen och markerade lite extra med brunkajal.
Jag älskar dej, du är vackrast i världen!
Värsta praktik dagen !!
"Hjälp vad tiden går fort när man har kund" utbrister lärlingen när hon springer förbi mej.
"Mmm.. Jo, jag kan tänka mej det".
När jag äntligen fick sluta åkte jag och Christin hem till henne och köpte jordgubbar och satt och åt framför One tree hill. Kul! :)
jag har päls på mina ben!
Önska mej lycka till, så uppdaterar jag sen med bilder om hur det gick!
Vilken hemsk dag!
Jag vet att man inte kan ha tur jämt, men idag var oturen över mej fruktansvärt mycket och precis hela dagen.
Morgonen: Jag skulle upp tidigt för att åka till halkbanan. Så klart hade jag på något vis (på kvällen innan eller på morgonen) lyckats lägga min mobil under kudden så jag hörde inte när klockan ringde. Men på något vis vaknade jag ändå, 20 minuter efter att jag skulle gå upp. Jag antar att man har det i huvudet, rutinerna.
Jag började sminka mej och efter 10 minuter ringde Tomas (körläraren) och frågade när jag kunde ta mej på stan.
"Vi är där om 20 minuter" säger han lugnt. 20 MINUTER! Det var bara att slänga på sig kläderna och springa ut till bussen, med platt hår och tom mage. Men vad händer inte då? Jo nykeln är borta!! Jag kan ju inte gå utan att låsa dörren, tänkte jag för mej själv medans jag sprang runt i hela lägenheten och letade. Vart i hela friden har jag gjort av nyckeln! Jag letade i gamla plastpåsar, vid disken, under alla kläder, i alla väskor, jackor och kassar.
Till sist hittade jag iallafall min nyckel, I KYLSKÅPET !!! Precis bredvid matdosan som jag hade gjort ordning kvällen före. Jag rusade ut och i samma sekund åkte bussen förbi mej. SUCK! Jag ville skylla allt på Tomas som inte informerat mej om tiden tidigare men jag visste att det var mitt fel, jag kunde ha ringt honom kvällen före men nu var det försent och jag kände hur ångesten kom bubblande i magen.
Halkbanan: Det slutade med att Tomas fick komma och hämta mej i stan där jag kom 5 minuter senare än bestämmt med min buss. Jag har aldrig kännt mej så fruktansvärd tidigare. Alla i bilen fick sota för det och det hjälpte inte att Tomas sa att de iallafall var försenade och hade inte hunnit dit en minut tidigare än nu, så kände jag mej iallafall som en svikare.
Väl framme på halkbanan fick vi lite teori och sedan var det dags för provkörning. De instruerade oss och vi körde tunt en sväng, grymt kul var det! Självklart skulle jag klanta mej här också. Först blev det något konstigt med trafikljuset på banan så jag åkte mot rött, sen vid en annan övning var jag först ut och jag missuppfattade Tomas helt och svängde av en avfart för sent. DUMMA DUMMA DUMMA MEJ! Resten av dagen fick jag höra det där av alla om och om igen och jag trodde jag skulle dö. Varför håller min hjärna på så här. Vart är koncentrationen och fokuseringen?!
Körningen: Godkänd blev jag iallafall och jag kunde pusta ut. Trodde jag. Tomas hade planerat att köra med mej i stan. Och så blev det. "Hur växlar man, vart sak jag vara på en väg och vad är en backspegel?". Låt mej bara säga att en stressad hjärna, tommage och nervöst sinne är inte bra när man ska köra bil. JAG KOMMER ALRIG FÅ KÖRKORT! :'(
På eftermiddagen åkte jag tillbaka till salongen och gjorde slavarbete. Kan du ta bort håret på golvet, kan du packa upp 5 kartonger med varor, kan du diska min disk, kan du gå ut (i regnet) och köpa frimärken? Snart ber de mej väl att massera deras fötter? Säkert.
Jag lever!
Jag åkte hem i torsdags från Falun, och hemma har det varit fullt upp hela tiden att jag inte haft tid att blogga. På de här 4 dagarna har jag inte bara kört bil, gjort Lisela till balen, firat mamma på morsdag, firat pappa på hans födelsedag och varit i malung. Jag har också tappat bort kärleken, och sedan funnit den igen.
En tornado har gått fram.
Jag brukar inte gå över gränsen som jag gjort nu, visst kan det ligga kläder full hela min fotölj och en hög med böcker på golvet och någon sko slängd i hallen. Men längre än så brukar jag väl aldrig gå. Det skulle vara när Lisela kommer hit och hjäper till att stöka ner, då kan det se ut lite hur som helet här, men nu har jag inte ens henne att skylla på. Haha!
Jag undrar hur min lägenhet ser ut egentligen, jag satt precis och tittade på lite bilder som jag tagit när jag gjort om lite grann. Vart är den lägenheten, för det är då inte den jag sitter i just nu. Det ser ut som en tornado gått fram här, och då är det ju bara lilla jag. Skäms!
Så här ser min lägenhet ut just nu, vi låtsas det iallafall så slipper jag göra något åt det just nu.
Skisser
Tillbaka på salongen
Det var inte kul att gå till salongen idag, kände inte för det alls. Jag somnade (tillslut) med onorm huvudvärk och den var fortfarande kvar när jag vaknade. men jag vandrade väl iväg till salongen där jag varit fram tills nu i stort sätt.
En kund frågade min handledare vad jag fick göra när jag var där på praktik.
"Plocka lite och kila lite", svarar hon då.
"Mm!!" tänkte jag då, "och du kan aldrig ana vad tråkigt det är!"
Men jag måste erkänna att det varit bättre idag, jag fick en dropp-in kund som jag färgade och klippte och Malin sa att hon var riktigt imponerad över hur snabb jag var på att lägga folie. DÄR FICK DU ALLT SE!! dagen givk betydligt fortare än vanligt och detvar roligt att äntligen få göra någonting! Hoppas det kommer in fler dropp-in kunder!
Fast det här kanske är precis som vädret, bara tillfälligt.
Bilderna är tagna tidigare i år då klänningen var ny.
klippning på ålderdomshemmet
Idag har det varit en riktigt intressant dag. Klockan 12 i morse blev jag skjutsad till ett ålderdomshem i Vansbro. Min svärmor jobbar där och efter att jag hade klippt henne väldigt kort förra helgen har flera tanter på hennes jobb sagt att de vill att jag ska komma och klippa dem. Så det blev väl så. Jag åkte snällt dit och klippte 6 stycken på 4 timmar. Tror jag aldrig klippt så fort någon gång!
Det var iallafall roligt att träffa alla tanter. De flesta var så trevliga och tacksamma så! Vissa var så pratiga att jag knappt fick en syl i vädret, andra satt tysta som ljus och var nästan heldöva att det knappt gick att kommunicera med dem. En liten tant satt och sov när jag klippte henne. Hennes huvud lutade mot ena axeln och jag fick lov att lyfta och hålla i det med ena handen medans jag försökte klippa med den lediga handen, Hur rakt tror ni det blev???
Jag men måste berätta om den tredie tanten som jag skulle klippa. Ulla-Carin (min svärmor) talade om för henne att hon skulle få klippa sig.
"NEJ !!!" skrek hon bestämmt då och jag trodde jag skulle kissa på mej av skräck!
"Jo men du kommer bli så fin så," säger Ulla-Carin då.
NEJ !!!, aldrig i livet!" skriker hon igen.
Hur som hellst så skulle jag klippa henne ändå, hon kunde ändå inte ta sig någonstans , stackarn! JA, vad ska man säga, kan börja med att säga att jag klippte människan på en kvart !! Hon luktade cigarettrök och hade så lortigt hår att det knappt gick att kamma genom. Dessutom satt hon hela tiden och ryckte med huvudet och skrev "NEEJ !!!"
"Ge fan i mitt hår din jävla häxa! sa hon hela tiden till stackars mej som bara gjorde som jag blivit tillsagd.
"Men du tjänar väl pengar på mej, det här är ju som en fängelse, svordom svordom!"
"Och du kan ju klippa hela kvällen också, din hemska människa!
Till sist började hon slita sig själv i håret och då gav jag upp, hon fick se hemsk ut i håret, nu hade jag gjort så gott jag kunnat. PHU!
600 kronor rikare åkte jag hem heeeelt slut. Det tar på krafterna att klippa olydiga tanter. De andra fem var så nöjda så, och personalen sa att de aldrig varit så fina i håret så det var ju kul!
Nu är det dags för koncert på byn! Ha en trevlig kväll allihop!
Bilden när den är klar
