Ångest. Jag har inte rört på mig alls på två månader. Inte en enda promenad eller träningspass. Senaste året har jag faktiskgt tränat runt 3 gånger i veckan. Boxning framförallt men också jympa och skivstång.

Efter att friskiskortet gått ut har jag tappat tränings kicken totalt. Mattias berättade idag att han börjat springa och jag kände hur ångesten började smyga sig på. Dags för mig att visa att jag också kan. På med sport BH:n och dags att hoppa i träningsskona (mammas påtok för stora 38:or) och sedan marsh ut i mörkret. Jag satt först en kvart i hallen och drog mig för att gå ut.
"Jag kommer aldrig klara det" ekade det i mitt huvud.

Efter en kvart vad jag hemma. Det gick betydligt lättare än jag trodde. Mitt mål var att ta rundan på en halvtimme och att minst springa hälften av sträckan. Helt oväntat luckades jag faktiskt springa varje meter och vara hemma på halva tiden.
Andnöd, skavsår, smärta i ena knät och svettig som en gris dock, men tog mig runt gjorde jag! Grattis till mig.

  
En provisorisk tränings outfit.
Alla träningskläder är i falun så det blev att slänga på sig mina svarta leggins,
ett vitt linne och min underbara svarta Everlast tröja.