Jag har äntligen fått igång på mit trådlösa internet, och jag har äntligen tagit mej in på den här sidan för at kunna skriva en liten hälsning till er. Japp, nätet är mycket segare nu, men jag är glad. Jag är glad och jag är tacksam för mina underbara föräldrar som betalar mitt internet. Det är nog många utgifter ändå nu när man är 18. Allt tycks bli mycket dyrare, och kanske äter jag mer mat också, och kläderna har plöttsligt blivit för små (låtsas vi) så jag måste shoppa jääätte mycket!

Jag är hemma i min lägenhet nu, hemma i falun. Det är sig likt här, mina blommor var stendöda, men annars ser det ut som det gjorde när jag gick. Skolan är också sig lik, förutom alla nya osäkra ettor som smyger runt och försöker göra sig osynliga. Det känns som att det var i förr går som jag var en utav dem, som om det var nyss som jag gick där med en huvtröja uppdragen till örorna och ansiktet ner i golvet.

Men nu är vi treor tjejer, Lojs, Belinda, Christin och Linnea. Vi är älst och det är bara ett år kvar nu. Det betyder att vi har ingenting att förlora. vi kan aldrig göra bort oss för alla kommer ändå tro att "det är så man ska göra", bara för att det är VI som bestämmer reglerna. Jag älskar att vara med er igen, ha gänget samlat. Knäppkökarna och de störda, i en enda hop, det är då vi är som bäst.

Nu ska jag traska ner till bussen och kila iväg till Christin och se på film. Trevligt.