Vart ska jag börja? Jag har klarat mitt teoriprov till körkortet. Här kommer min historia.

Min tid var i fredags klockan halv 9 och jag skulle vara där klockan 8 för fotografering. Men min berättelse börjar långt innan det. Det började redan förra måndagen då Mattias ringde mej och berättade att han hade hittat mitt bankomatkort och legg i sin plånbok. Jag hade gjömt det där efter helgen då vi varit i malung och han hade fått bära på mina saker eftersom jag inte orkade bära på min väska.

"Skit också!! Skickade det NU direkt till mej!!" nästan skrek jag i örat på honom. I morgon klockan 6 helst. Jag ljög och sa att jag skulla följa med Christin ut och fick lov ha mitt legg om jag skulle få gå gratis. Han lovade att skicka det klockan 4 dagen efter, då han jobbat klart (det alltså på tisdag).

Jag gick runt som ett nervvrak hela veckan och väntade på det där legget. Jag kunde ju inte komma till skrivningen utan legg! Enligt postens hemsida ska brevet vara framme redan dagen efter om man postar det innan klockan halv 5 på dagen. Men hela onsdagen gick och inget brev anlände. På torsdag bad jag till gud att brevet skulle ligga hemma på golvet i hallen när jag kommer hem från praktiken. Jag blundade medan jag låste upp dörren, och kikade försiktigt med ena ögat.
"JA! Jag hade fått post!! Weeei! Men.. men! Vart är brevet?! Reklam, reklam, räkning, reklam, slut."

Det kunde inte vara sant, brevet hade inte kommit och min skrivning var i morgon! Jag kastade mej på telefonen och ringde till posten i falun. "Vart är mitt brev!?". Kvinnnan på andra sidan luren berättade att mitt berv låg i mitt fack och skulle komma ut till mig i morgon vid 11. Är du galen, klockan 11 är min chans redan borta! "Kan jag komma och hämta det själv? frågade jag.
"Javisst vi stänger om en kvart, hinner du hit?"
"Nej, *snyft* kan jag komma i morgon?!"
"Vi öppnar klockan 7. Men vi behöver ditt legitimation för att få ge ut brevet".
"Det ligger i brevet, hehe. Då är jag där klockan sju, hejdå" svarade jag och så la vi på.

Okej, nu var det inte längre postens ansvar nu hängde allt på mej. MEN HUR SK A JAG TA MEJ DIT?!
Jag fick ringa runt till min praktik- handledare som bodde åt det hållet och fråga henne vilken buss man ska ta. Sen fick jag leta upp busstider på internet. Här ifrån-stan, stan-posten, posten-stan. OK, allt planerat i minsta detalj, inget kunde gå fel. Trodde jag.

Dagen därpå vaknade jag av 3 ringklockor som jag hade ställt. Varför hela 3stycken? Den här gången skulle jag inte försova mej. Min första buss skulle gå 20 över 6 och jag gick ut extra tidigt för att vara säker. Men vart är bussen ?! Varje minut kändes som en evighet och klockan blev inte bara 20 över 6 innan bussen kom, den var nästan 5 över halv. "Jag måste med en buss!!" sa jag till busschauffören när bussen kom. "Jag ska göra så gott jag kan" svarade han tillbaka.
Jovisst, tänkte jag. Min dag är förstörd. Jag kommer gråta viken sekund som helst. Bussen från stan skulle gå kvart i och jag kommer aldrig hinna dit. Första bussen förstörde hela mitt chema som jag hade gjort kvällen före. TYPISKT!!!

Busschauffören anropade min buss, linje 707, men fick inget svar tillbaka. Efter en kvart av ångest var jag äntligen i stan, och som ett mirakel står 707:an och väntar på mej. Jag springer som en travhäst och kliver sen på bussen. "Jag ska till posten!"
"Posten?! Då är du nog på fel buss. Då skulle du ha tagit 706 som precis gick, *pekar på en buss några menetr framför*.
Kan ni förstå hur misslyckad jag kännde mej då eller. Hag hade precis hittat hoppet då någon tog det ifrån mig igen. Jag fick gå av på närmaste hållplats och springa över hela industriområdet för att komma till posten. Jag kollade på klockan, tio i sju. Jag klarade det. Jag ryckte i dörren till någon öppnade och hon berättade att det var stängt. "Det är viktigt!! " hörde jag hur jag nästan skrev åt den stackars kvinnan och hon frågade om det var jag som hade ringt igår. Snäll som hon var släppte hon iallafall in mej och jag fick äntligen mina kort.

nu gäller det bara att hitta rätt buss tillbaka. Mitt schema för när 707:an gick var ju bortkastat. Nu skulle jag behöva veta var och när 706:an går istället. Jag sprang till närmaste busshållplats och läste i busslistan. En gång i timmen och 7 bussen har precis gått. "Det är kört!"

Men som en ängel på en vit springare kom en buss en 20 sekunder senare, och jag kunde andas ut. Jag var i god tid. Min fotografering skulle börja om en timme. Men jag brydde mej inte. att sitta ute och fryra häcken av sig var det värt. Jag hade klarat det. Jag gick lite på hemköp (som var det enda stället i hela stan som hade öppet) och käkade en banan. Sedan gick jag till vägverket och blev fotograferad. Jag kände mej iten alls nervös. Jag hade inte hunnit bli det. Min hjärna var helt utmattad av allt som hänt så jag kände ingenting.

"GODKÄND!" stod det i datorn när jag lämnat in det.  Lättnad... Tack.

Ps. Inte en människa visste att jag skulle skriva upp den dagen. Inte min familj, inte mina vänner. Bara jag och min handledare. Förlåt att jag ljugit för er. Hihi