Tänk att min lägenhet alltid ska bli så stökig när jag haft besök?

Innan städar man som en galning för att det ska se någorlunda rent ut men när gästerna går, ser det ut som en svinstia igen. Jag sitter här med Lojs tröja på mig, drar huvan över huvudet så att jag inte kan se mer än rakt fram. Ser man inte röran är det som att det inte existerar, bara data skärmen och bordet framför mig, det andra -bakom mig, finns inte för tillfället.

Det har varit en bra helg. En helg då jag inte ägnat mig åt något annat än Mattias, min älskling (där av dålig uppdatering på bloggen). Igår shoppade vi på kupolen, eller det var väl mest Mattias som shoppade loss, jag köpte dock en skjorta från JC. Otippat. På kvällen såg vi på bio, väldigt tråkiga filmer just nu men tillsist bestämde vi oss för Harry Potter. Spela roll vad det är för film, det var mysigt att halvsova mot hans axel där i biomörkret.

Nu sitter jag och lyssnar på hans musik som han lämnade kvar här, hiphop. Snook. Hur dåligt det än må vara så påminner det mig om honom och det känns inte lika tomt nu som det gjorde när han precis hade åkt. Jag börjar sakna mer och mer att ha någon bredvid mig nu. Lägenheten känns mest stor och tom och ensam. Lisela min sambo bor inte här längre och Mattias har precis åkt hem. Det är bara jag och stökigheten kvar. Det var roligare att vara stökiga tillsammans.

Jag älskar dej. Fullt ut av hela mitt hjärta.