Jag hade tittat fel..
Så vad ska jag ta mig till nuda? Lisela kunde inte ses förens i morgon så jag har ingen att umgås med heller. Jag antar att det blir att sätta sig och se på Bring it on istället som börjar nu. Sedan ska jag hjälpa mamma med maten, ikväll bjuds det på tacos!
ett tryck i bröst och rygg
Jag sitter och hoppas att Lisela orkar träffa mej ikväll. Kanske så pass tidigt att hon hinner se på de nya avsnittet av one tree hill med mig vid 6 tiden. Hoppas hoppas. Till dess ska jag väl inte göra mmer än jag gjort hitills idag, vila. Sova lite efter maten kanske, eller se på en film. Ni kanske tror att jag stortrivs i mitt softande, men sanningen är att jag håller på att få panik. Det är så fruktansvärt tråkigt att sitta här hemma helt ensam och vara för trött för att umgås med Mattias eller någon annan. Till sist blir det till och med tråkigt att sova. Super trist.
I natt har jag inte sovit mycket alls. Varit upp flera gånger eftersom jag får panik av att ligga ner. Hostan ger mig ett tryck i brösten och ryggen och det har börjat göra ont varje gång jag ska hosta -vilket jag gör hela tiden. Magmusklerna är helt urpumpade och lungorna lika så känns det som. Jag vill verkligen inte vara sjuk längre...
Pizza, chips och godis = frisk som en nötkärna
Men det är synd om mej, min kropp behöver lite krafter, socker. Kanske därför jag blivit sjuk? För att jag ätit för lite godis? (A) Så är det säkert.
Det blev bara värre. .
Efter samlingen bad jag Anna om att få åka hem och två sekunder efter kändes det som åskan gick genom kroppen, tårarna började forsa ner för kinderna och knäna vek sig under mig.
"Nu svimmar jag" tänkte jag och sprang in på toaletten för att lugna ner mej, men det blev inge bättre. Några minuter senare låg jag nere vid skolsköterskan men en hel hög med filtar på mig. Hon testade pulsen, blodtrycket och febern, men det var normalt.
"Du är utpumpad, jag vill att du åker hem. Någon får hämtaa dej för jag vägrar sätta dej på ett tåg i det här tillståndet" berättade hon för mig där jag låg, helt utmattad.
"Det kan vara lunginflamation, ring vårdcentralen. Vila Emilia, sov och vila nu i minst tre dagar", fortsatte hon.
Nu sitter jag här, efter en väldigt lång dag. Mina muskler orkar iallafall bära mig fram och tillbaka i huset, men jag är så trött, så trött. Läkaren sa att min sänka var något hög, men han kunde inte ge mig antibiotika, istället får jag äta hostmedecin och vila så kommer kroppen läka ut av sig själv.
Mattias är påväg med ett par filmer till mig, snäll som han är <3
090909
Hej! Ursäkta för dålig uppdatering idag. Jag har bråkat med mitt internet hela kvällen. Nu verkar det till sist funka någonlunda (?!) Det har iallafall inte hänt så mycket idag.
Jag skulle åka ner en snabbis på stan och köpa lite grejer som har tagit slut, nu efter ett långt sommarlov, men jag råkade visst komma hem med 4 par påsar, ser jag nu när jag ser efter. Ett par pumps bland annat, grymt snygga, grymt billiga och gryyymt höga. Ops!
I övrigt den här dagen är det allmänt synd om mig. Internetstrulet har jag redan nämnt. Jag har också hällt en hel kastrull med kokande vatten på min fot som skapade blåsor. Dessutom har min hosta blivit betydligt värre. Natten till idag var i stort sätt sömnlös, då jag vaknat var och varannan minut av att jag hoppat upp och ner i sängen och hostat. Ikväll har jag legat på golvet i badrummet (ni som varit i min lägenhet att det ska mycket till innan man lägger sig på den litte km som finns) med toalettlocket uppfällt eftersom det känns som om hela magen ska vända sig ut och in på mej, eller att jag ska hosta upp något organ, lungorna exempelvis.
Vad gör man mär ingenting hjälper? Inte hostmedicin, inte te, inte vatten, inte halstabletter. .
Håll tummarna för mig inatt, att jag får sova lite mer är igår.
Later.
Jag skulle inte tro det..
Jag tappade upp ett bad, medan jag kokade mina ägg och bredde mina smörgåsar. I badet hade jag hällt i massor av tvål, och det bubblade så fint när vattnet strömmade ner i karet. Jag klädde av mej och skulle precis stoppa ner tån i vattnet då jag såg att det såg väldigt skumt ut.
Under det vinter vita skummet gömmde sig ett gul/brunt vatten. Det är sant. Jag tömde ur karet och fyllde i ett till, lika denna gång. Ett bad nu? Jag skulle inte tro det.
Imorgon blir det att kontakta bovärden och så blir det nog dessutam att våldgästa Lojs eller Christin för att sno deras dusch. Tills dess får de helt enkelt stå ut med en stinkande Emilia.
Just nu:
Dags för mat, och sedan en dusch med mycket skrubbande på min stackars rygg (flagnar otroligt mycket). Sist, efter att jag fått ordning på mina läxor, blir det städning. Förhoppningsvis hinner klockan bli alldeles för mycket. Håll tummarna på det!
Herre gud, jag kommer dö.
Vi är sugna på att börja träna igen. Christin och Linnea ska simma på lugnet här i Falun. Men själv vet jag inte alls vad jag ska göra. Jag är iallafall grymt trött på Friskis&Svettis. Gympapassen där är egentligen inte alls vad jag är sugen på att göra, även om jag varit där ett halvår. Jag är trött på de gamla vanliga hoppandet och skuttandet till de gamla vanliga låtarna. Jag ville prova på något nytt i år, och Louise höll med mig.
Därför hörde vi efter lite om andra alternativ här i Falun och Må bättre var ett förslag. Vi gick dit av nyfikenhet på vad de hade att erbjuda och vilka priser. Men vad vi fick var inte bara en broschyr som vi hade förväntat oss, utan vi blev också inbokade på en gratis guide om stället. Detta var vi alltså på idag.
Hur var det da? Fantastiskt! Tränarna och ledarna verkar otroligt seriösa och blir man medlem ingår en personlig utredning och en personlig tränare som sätter upp en träningsplanering för just dej. Man får tillgång både till gymmet och de olika pass som erbjuds till samma pris. Box, body jam, core, cykel, budypump, yoga, pilates, salsa mf. är bara några av de pass de erbjuder varje vecka. Jag och Louise gick där med öppna munnar under hela guidningen tror jag. Chockade, imponerade och peppade! Tills vi kom till den delen vi båda fruktade över, ekonomin...
5000 kronor är summan vi måste betala för ett år. 219 kr/14 dag betalas på autogiro och där tillkommer också en engångs summa på 900 kronor.
"Ja... Vi studenter har ju en ekonomi att tänka på" viskade jag fram när han frågade hur det kändes.
Vistelsen slutade iallafall med att vi blev erbjudna en gratis prova-på-vecka med start på måndag, för att sedan komma till ett ytterligare möte och berätta om vi vill fortsätta eller inte.
Detta betyder, mina kära vänner, att jag från att inte tränat en minut på hela sommarlovet kommer, tillsammans med Louise, köra en intensiv vecka (för att hinna testa på så många pass det bara går).
"Ja.. Ni kan ju nöja er med ett pass per dag." tipsade ledaren. Herre gud, jag kommer dö, var min tanke.
jag tänkte berätta någonting för er
men jag tappade just min talförmåga. Hoppas den kommer tillbaka snarast.
En ny inställning från och med idag
-På måndag är det fjärde veckan vi är i skolan, det betyder att vi varit där en månad.
Hoppsan tänkte jag, men inget mer än så. Till nu. Nu rinner sanningen över mej. Skolan har inte bara börjat, den håller på för fullt. Om sju och en halv månad står vi alla där, och ska ta gesällen, panikslagna och nervösa. Vi ska också få våra slutbetyg och söka till högskolan, eller jobb, eller vad alla nu kommer göra. Många av mina klasskamrater har sagt att de har panik, att det är så grymt mycket som ligger över dem, och jag förstår nu. Vad ni menar. Jag har bara inte insett det förut.
Varför gör man så här da? Stressar upp sig, får panik? Jag tror att det helt och hållet beror på press och prestations ångest. Jag vill inte bara vara bra på något, jag vill vara asbra, helst bäst. Jag måste nog börja förstå att bra är lagom, bra är tillräckligt. Jag är tillräckligt även om jag suger på permanent och det är inte kört om jag inte får VG i alla ämnen.
Nu. Degs för skolan, med försök till annan inställning. Jag ska göra så gott jag kan, jag börjar idag.
Ps. Jag vet, jag har sagt så här många gånger mer har ändå trillat dit, till det stället då man aldrig är nöjd, då man bara klagar på sig själv, och blir besviken på sig själv. Så denna gång får jag helt enkelt se till att jag inte gör det, och ni får hjälpa mej.
SEMESTERN
Shoppingtur i närheten av hotellet.
Taxi-gubbe erbjöd sig att ta kort på oss. Snällt.
Jag tror allt att jag hunnit med att få lite bruna ben där, lika så syrran : )
Middag på en av resturangerna vid hotellet.
Denna gång Fajitas med grillad kyckling och grönsaker.
En liten vistelse på öns stora sanddyner.
Flera km med tonvis av het sand! AJ!!
Denna dag var också den dag som vi brände sönder oss på ryggarna och låren och axlarna.
Vi klädde upp oss lite en kväll.
Tog lite kort nere vid havet, käkade god mat och gick till scenen i närheten och tittade på uppträdande.
Jätte trevligt hade vi!
Det här är vårt hotell. Otroligt fin och bra läge.
Precis utanför löper en strandpromenat förbi
och 20-30 meter bort kunde man gå ner och sola på klipporna eller bada vis stranden.
Bild nr tre viser vår utsikt från rummet. Polen bara några meter utanför dörren och havsutsikt.
Lägenheten var underbar! Perfekt stor och otroligt fräsh.
Det mesta gick i mörkt trä och vitt.
Det blev såklart en dag i Las Palmas också.
Den enda molniga dagen, YES! Perfekt tajming.
Vi strosade runt bland alla ologiska gator,
Shoppade lite och badade sedan på Las Palmas finaste strand.
Sista dagen, tack för en grym semester!
jag bryter mitt löfte för några timmar
Jag kan ju iallafall hälsa till er alla som tjatar om att jag borde designa om min blogg, headern är klar!! Jippie! Nu ska jag bara försöka sätta mej ner i morgon och få till allt som det ska vara.
Godnatt så länge.
Hörs ikväll.
Men innan det ska jag träffa Mattias, äntligen.
Kort och bra inlägg, hörs ikväll.
Min älskling har rakat sig, men glömt mustachen
Jag har färgat håret idag
Ljusare med en lite sand/champange ton.
Mamma, jag vill inte.
Mina och Liselas drömmar
SKA VI SLÅ VÅRA SKALLAR IHOP SYRRAN SÅ SKULLE VI KUNNA ROA HELA VÄRLDEN
Jag har skrivit om det här inlägget tusen gånger. Kanske beror på alla de tusen känslor som bubblar i mig. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken "klang/känsla" inlägget ska ha. Ena sekunden är jag bara trött och ledsen över alla tråkigheter som hänt oss här på slutet av den underbara resan, andra sekunden är jag bara sprudlande lycklig att få vara hemma och förväntansfull över att få träffa alla och hjärteglad över hur kul vi haft det, syster och jag.
Syster och jag. Vad bra vi är, störda och seriösa på samma gång. Hon har verkligen bevisat för mej, den där Therese, hur knäpp hon kan vara, hon också. Jag har alltid trott att det var jag som var den konstigaste av alla Nilsson´s, Men jag är klart och tydligt inte ensam. Vi kanske är rätt lika ändå, du och jag syrran, som de flesta säger? Tyvärr minns jag inte alla otroligt dumma tillfällen hon visat sitt rätta jag under den här resan, men tro mig, det var en hel del massa gånger. Extra tydligt minns jag när vi satt på bussen en kväll, på väg hem från Maspalomas -den stora 'öknen' som vi förtillfället kan kalla det. Jag hade fått solexem på halsen och Therese tipsade om Hydrokortison-salvan.
Jag: Varför är den bra?
Therese: För att den lugnar huden.
Jag: Okej.
Therese: Lindrar klåden lixom..
Jag: Jasså.
Therese: Dämpar irritationen.
Jag: Mm.
Therese: Svalkar och lugnar och mjukgör.
Jag är tyst.
Therese: Den hindrar att det ska bli svullet, men dämpar mest att det kliar, och så läker den..
Jag: TYYYYST!!! Tack, för dina visa och kloka ord men det räcker nu!!!
Eller en annan gång. Vi var ute och gick och therese hade tagit med sig sin kamera för att ta lite kort. När vi korsar poolområdet utbrister hon:
-Hjälp!! Jag fick plöttsligt en tvångstanke att jag måste slänga i min kamera i poolen, tänk om jag gör det?!!?
Jag: Haha va? Vad snackar du om?
Therese: Ja.. har du aldrig haft tvångstankar? Till exempel om jag går på en bro, brukar jag alltid tänka att jag bara måste hoppa och ta livet av mej, tänk om jag skulle göra det? Vad skumt..
Bara för att ta ett till exempel kan jag ju bara nämna lite kort om när vi gick på flygplatsen, strax på väg hem. Vi gick där och kikade på Tax-free produkterna när jag hörde hur hon mumlade något..
Therese: Snart, snart snart! Nu Therese, är det bara några timmar kvar tills du slipper henne.. håll ut!!
betyder det har att jag ar beroende?
Nu sitter vi har, syster och jag, framfor tva hyrda datorer. Vi hade bestammt att vara ifran bloggen den har veckan, men ni ser ju hur det gick.. Jag vill iallafall halsa till er att vi har det bra. Det har varit toppen vader hela dagarna och hotellet ar fantasktiskt. Lyxigt, bra pool, nara havet, trevliga manniskor. Jag horde att ni hade regn? Grymt bra, for det gor min semester bara battre da jag slipper vara bitter over at ni ochsa har det soligt.
Vad har vi gjort da?
Veckan borjar med att det fattas 600 kronor i var lagenhet nar vi kommer hem, och vi kan bara konstatera att vi blivit bestulna. Ledsna och med bada vakt och hotellparsonal inblandade sa bstammer vi oss for att sova och forsoka glomma allt tills nasta dag.
Dagen dar pa solade vi sa mycket vi bara orakde, vi paxade solstolar vid polen tidigt pa morgonen och glassade tills vi inte orkade mer. Nar jag lite senare under dagen star i duschen skriker therese pa mej. "Pengarna! Jag har hittar vara pengar!" Sa sant, hon minns plottsligt vart hon hade lagt dem, i BH:n!! Vem gommer sina pengar i BH:n och sedan blommer det, det undrar jag. Semestern raddad! Pa kvallen akte vi till ett shopping center och handlade, missade bussen och kom inte hem forens 11- halv 12.
Nu sitter vi har, som tva branda kraftor och mar bra. hotellet bjod pa champange och en sakerhetsbox, sa lite daligt samvete har vi.
Jag saknar er!
OM NI KÄNNER EFTER RIKTIGT NOGA SÅ KAN NI NOG KÄNNA HEJDÅPUSSEN JAG SKICKAR
Jag kommer sakna er, framför allt dej Lisela. men kom ihåg att du är min hjälte även om du är 5343 km iväg. Alltid!
