Som jag trodde. "Det går alldeles för fort" säger Thomas var 10:e meter. Jag vågade inte skylla på foten heller, så det fick bli ett svagt "mm.. jag vet.." .
Det går bättre och bättre för varje gång påstår han. Men jag höll mer med honom när han skojade och sa att det gick utför. Det är iallafall precis så det känns.
"oj oj oj, ditt självförtroende..." suckade han ibland och jag vet inte riktigt om han tycker att jag är för hård på mig själv, eller om det är så att han tycker att jag är kaxig. hehe

Nu ska jag erkänna en sak för alla som inte visste det. Jag är sugen på att göra en tatuering. En liten fin text i nackslutet bara. Lätt att dölja om man vill det och inget stort som man kan ångra om några år. Men det kommer säkert aldig bli av, för jag är livrädd för vad folk ska tycka, Mamma och pappa exempelvis. Och sen vet jag inte riktigt vad jag vill att det ska stå, jag vill verkligen vara 100 % säker, och ni som känner mig vet att jag ofta har svårigheter att bestämma mig.
Så vi får väl se.
Pappa frågade mig förut om jag ville tatuera mig. Ja, men jag törs inte, var mitt svar.
"Jag skulle kunna tänka mig att du skulle vilja tatuera dej, du ser ut som en sån".

Man kan ju undra flera gånger om vad han menar med det. Om det var negativt eller possitivt fick jag aldrig reda på.


Kanske man ska köra på gnuggisar istället? Som jag och Lisela gjorde en dag.
Vi hade temat "godis" och en gnuggis-fjäril passade bra tyckte jag.