Vad vill män ha i julklapp?
Så min fråga till er är, VAD VILL EN KILLE HA I JULKLAPP?!
jag såg det precis
jag såg det precis
Nian gör sig påminnd
Men det blev bara värre under dagen och vid lunch hade jag så ont i magen att jag nästan gick dubbel. Jag vet precis vad det beror på. Jag har kännt det här förut. En huggande smärta precis ovanför naveln som bara blir värre och värre ju mer man rör sig men som går över om man ligger still. Stress.
I cafeterian kunde jag lägga mig på en soffa och känna hur det blev lite bättre några minuter. På matten fick jag dock lov att gå ifrån in på en toalett och sätta mig på golvet och andas, tårarna tryckte på och jag orkade knappt hålla upp huvudet, svårt att försklara. Jag minns när pappa fick lov att hämta mig och köra hem mig till Järna, denna gång ska det inte bli så.
"Inte nu, snälla inte nu!" Jag hade varit envis hela dagen att jag skulle vara kvar och göra matteprovet och åka hem sedan. Men när jag inte längre kunde stå på benen lyssnade jag på mina vänner och sjukanmälde mig. Nu är jag hemma med matteprovet fortfarande på axlarna och mer där till.
Kroppen har sagt sitt, men vad kan jag göra?
Jag vilar idag, försöker sova lite, sen är det tillbaka till verkligheten igen. Imorgon.
Ett totalt ointressant inlägg. Läs inte
Jag satt som en klubbad säl på en av bänkarna i buss-väntesalen. Min stora truck till värska tog upp resten av bänken och på den hade jag staplat mina andra väskor och maten som jag hade köpt till bussresan hem. Mittemot mig satt Anna-karin, en tjej i samma klass som jag, och läste en mode tidning och lyssnade på musik. Själv kunde jag höra allt runt om mig. Tramp, tramp, tramp, massor av folk gick förbi mig. En gick som om hon hade all tid i världen, som om hon var långt långt borta i tankarnas värld. En annan sprang förbi mig som en vindpust, brottom till bussen som stod och väntade lite längre ner i salen, han missade den och jag kunde riktigt höra den stora sucken. Jag led lite med honom en liten stund men fastnade snabbt med blicken mot killen som kom gåendes. Han hade jag sett förut, varje torsdag klocken kvart över 5 kom han gåendes genom resecentrum. han hade påsarna med sig idag också, hemköps påsarna som han lägger alla tomburkar i. Stackare, han måste vara max 25. Vilken 25 åring går runt och letar efter tomburkar? Jag led med honom också.
Tramp tramp ... tramp tramp ... tramp tramp ... Där stapplade en halt tant på kryckor och lite längre bort kom en pojke som liknade Kaspar i nudådalen. Han hade en töntg mössa med en boll högst upp och i nacken och fram på pannan stack lite av han krulliga hår fram och där gick han och log så där fullkommligt onormalt och gulligt att man bara ville nypa honom i kinden.
Utanför åkte bussar hit och dit, lämnade av folk och plockade upp folk. Det kom säkert 30 olika bussar innan min slutligen kom, 57:an. Jag hade blivit en timme gamlare jag hade sett säkert 100 nya människor, räknat till 30 bussar och kännt medlidande till två totalt främmande personer. Vad har jag lärt mig? En timme på resecentrum är kanske inte så tråkigt ändå?
do something
Det är samma sekund som man inser att det finns så många människor som har det så mycket värre. Människor långt, långt borta i en annan del av världen, men också människor i sin omgivning, så nära.
Därför, tänker jag skruva upp volymen i högtalarna och börja städa hela min lägenhet. Jag tar tag i en liten del av mitt liv nu, för er skull. Jag har ingen anledning att krypa ner under täcket och hoppas på bättre tider. Jag har så mycket jag kan göra åt situationen, andra kan inte det. Andra kan inte göra något alls, hur mycket de än vill. Det kan jag, och det ska jag göra NU!
I morgon, ska jag ta tag i nästa grej.
Jag är bara en av många, många fler
bortom all kontroll
.. och jag orkar bara inte mer. Jag vet inte vart jag ska börja, jag vet inte hur jag ska göra, eller hur jag över huvudtaget ska hinna göra allt. Mamma är inte här, Pappa är inte här, Lisela är inte här, Syster är inte här, Mattias är inte här. Snälla gode gud, ge mig styrka .
I can´t stop myself
Hur ska vi ta oss till? Varför köper vi godis som vi inte ens vill ha? Vad är det för vana egentligen? Suget efter något bara, vanan att ha något att tugga på, att ha något att göra när man ser på tv en kväll. Åh, det skulle funka lika bra med vatten, men det inser jag inte när jag står där på ica och betalar för en godispåse som inte ens är god, och när jag väl köpt hem det måste jag bara äta upp det. Tydligen måste jag bara det.
Jag sitter här och mår illa av all After Eight som jag proppat i mig. Och under de senaste 10 minuter har jag tagit en men lagt tillbaka den hundra gånger. Jag har till och med försökt göra det svårt för mig själv. Lixom lagt upp kartongen högst upp i hyllan men efter två minuter kommer jag på mig själv stå på en stol och leta fram en bit iallafall.
Sjukligt? Jag skojar inte! Snälla lås in mig i ett hus långt in i skogen någon! Eller ge mig lite själv-disiplin!
Therese, vad säger du? Inte en godis fram till jul? Den som lyckas får en extra julklapp! Micke får hålla koll på dig och mina vänner får hålla koll på mig, när vi är själva får helt enkelt samvetet hålla koll på oss. Jag behöver någon att tävla emot, du vet vad jag menar, svik mig inte nu!
Mozella - Can´t stop
Varning för negativt sound.
Jag vill bara säga förlåt till dig, det var aldrig meningen.
Det har varit en otroligt läng dag idag. Nu är jag helt slut, precis som jag har varit alla andra kvällar också. Det måste vara den här höst depritionen, det kalla, det mörka och det där blöta som kommer ner från himlen. Igår var det totalt svart när vi kom ifrån skolan. Jag hatar den här tiden då det är mörkt när man går till skolan och mörkt när man går hem. Trött, trött, trött.
Just nu borde jag plugga, men det är bara något jag borde. Istället kommer jag nog att låsa in mig i mitt rum och måla, något riktigt fult ska jag måla, kanske mår jag bättre sen då.
en bättre dag i morgon
Puss så länge
Sex punkter
- Jag är mycket mycket trött och stressad över UF-arbetet.
- Idag är det bara 52 dagar fram till julafton och då önskar jag mig en symaskin.
- Mitt nya "sunda" liv -utan socker, går inte så bra. Men den här veckan ska jag köpa ett halv års-kort så att jag kan börja boxas.
- Killen i vit tröja kollade så mycket att det såg ut som att han aldrig sett en tjej förut.
- Ikväll ska jag ta ett riktigt långt bad. Tända ljus, lägga bra musik i spotify-listan, skrubba mig med en skön peeling över hela kroppen och lägga en fuktrik inpackning i mitt hår.
- Mysteriet om "deras sommar tillsammans" fortsätter. Undra om jag någonsin kommer förstå vad det där egentligen handlar om? Förresten så vill jag ha mer, bara så att du vet (för femtielfte gången).
To lose all your memories
Jag bowlade med mina vänner då någon kastade ett klot i bakhuvudet på mig. Jag hamnde på sjukhus i flera veckor och när jag vaknade upp hade jag förlorat delar av minnet. Jag hade glömt vem jag själv var och jag kunde inte längre minnans människorna runtom mig. Min mamma och pappa fanns fortfarande i minnet, men alla andra var främmande människor för mig. Min syster och min bror, min pojkvän och mina bästa vän, jag kunde inte minnas någon av dem.
Jag fick gå i terapi i flera månader, min mamma fick berätta för mig vem som var min syster och min bror. Mitt liv återspelade sig ifrån någon annans synvinkel. De lät mig läsa min egen dagbok och andra texter jag skrivit och uttryckt mig i, som kunde få mig att känna och minnas vem jag var. Jag vet jag minns skolan jag hade gått på, jag kände till mitt rum och jag hade inte glömt mitt yrke, jag kunde klippa, skriva och göra det jag lärt mig.
Den dag jag kom tillbaka till skolan, kom jag som en ny i klassen. Jag strök mina fingrar mot skolans tegelväggar och visste att innanför dessa väggar finns så många minnen, jag minns de bara inte. I klassen visste jag inte vilka som var mina vänner och vilka som inte var det. Jag visste inte vem som brukade snacka skit om mig eller vem som jag brukade härma lite i smyg. De kännde mig så väl, men jag visste inte vilka människorna var.
Jag fick hålla tal i aulan om min situation. Jag tror att jag pratade om vad som hade hänt och hur allt var nu. Det jag minns starkast i min dröm var hur jag berättade om två människor, min pojkvän och min bästa vän. "Förra veckan träffade jag min pojkvän, han heter Mattias och han berättade att vi varit tillsammans i fyra och en halvt år. Jag måste ha varit väldigt kär i honom".
"Lisela, hon berättade för mig att jag var hennes bästa vän och att hon var min. Hon verkar väldigt snäll. Kanske vill hon fortsätta vara min vän? Igår visade hon mig kort på oss och berättade att jag inte gillar att träna, precis som henne".
Jag vaknade med tårarna i ögonen. I drömmen hade jag glömt de viktigaste minnen i mitt liv. På två sekunder hade mycket av det som betyder mest för mig raderats. Det var en fruktansvärd dröm, en mardröm som jag fruktar för. Mina älskade minnen är så otroligt beydelsefulla för mig.
Från mig till er: ta vara på era minnen, det är dem man ska minnas vid svåra stunder.
http://jokla.deviantart.com/art/memories-4763437
hjälp!
Vad ska jag äta för mat idag ?!
kaos i hjärnan
Jag sitter fortfarande här framför datorn som jag gjort sedan jag kom hem från skolan. Det är massor som ska vara klart i företaget tills i morgon och jag sitter och skriver på det. Tyvärr går det väldigt långsamt framåt, det finns ju saker som är så mycket roligare än att skriva en uppsats. Att prata i telefon exempelvis, eller skriva på msn, eller blogga.. Lisela är den största boven, hon binder mig med sin charm och det är svårt att slita sig.
Jag väljer mellan att snacka skit med min bästa vän eller skriva på en tråkig affärsplan ?? Inget svårt val eller vad säger ni?
Ikväll är det en sån där kväll som tankarna far runt och snuddar vid allt. Kärleken, framtiden, skolan, nöje, kläder, städning, vänner, plugg, resor, träning, rätt, fel ... Tillsist blir jag så snurrig att jag måste ta tag runt mitt huvud och blunda för en sekund. Man börjar tänka och plöttsligt blir man så ivrig att man vill lösa alla problem och hitta svar på alla frågor bara under en kväll. NU, IKVÄLL!
Ett stort ämne i kvällens tankesvärm är vad som händer efter gymnasiet. Snart är vi vid studenten och då vill jag inte stå där och inte veta vart jag ska göra av mig själv.
Jag vill inte jobba som frisör på det viset som vi jobbar när vi är ute på praktik. Jag vill inte stå och klippa och färga hår hela dargarna, för jag känner redan nu att jag inte får ut det jag vill av livet i det yrket. Istället vill jag inrikta mig på make up och stylig. jag vill jobba med mode och stil. Jag har länge varit intresserad av en internatskola i stockholm. Det är en skola som utbildar make up artister och hårstylister.
Låter så ofantligt kul!!
Kika in och läs mer : http://www.makeupinstitute.com/
Innehåll i kursen: http://www.makeupinstitute.com/kurs_mma.html
en bild
Jag är dålig på att lägga in bilder, på mig själv framför allt.
Därför tänkte jag bara med den här otroligt fula bilden visa varför.
Jag kan inte vara snygg, jag kan inte vara seriös och jag kan inte vara ärligt glad när jag tar kort på mig själv.
Puss
Therese-pez
Pappa: Vadå?
Jag: Ett exempel bara, sammil-sorum, Millie-pili! Therese ha?! Ni har aldrig sagt Therese-pez ..
Mamma: Therese är ingen man säger något sånt till.
Pappa: Det skulle vara Therese-mes kanske.
HAHA! Där fick du syrran! Din lilla prinsessa,
The beginning is right here
Jag vet inte vad som hänt med mig, men jag känner mig otroligt kreativ för tillfället. Jag har länge gått och funderat på framtiden och för ett tag sedan kom jag fram till en sak: det är dags att sluta fundera och istället sätta igång. Min dröm är så stor att det inte bara handlar om kunskap för att komma dit, det handlar också om lite tur, eller väldigt mycket tur. Men man måste börja någonstans, inte sant? Jag börjar här, i min lägenhet.
Att prata om framtidsdrömmar generar mig lite faktiskt, det känns så längt bort och jag vet att folk kommer säga "yah, right! Men seriöst vad vill du göra på riktigt när du är klar med skolan"? Jag vill och ska göra allt för att nå mitt mål. För första gången i mitt liv känner jag en dragning till något och jag vet för en gång skull vad jag vill göra -och det, mina vänner, är inte att direkt efter skolan börja jobba på en salong och klippa hela dagarana. Nej, jag vill för det första bort här ifrån, till något större ställe som öppnar fler dörrar åt mig. Där det finns fler alternativ och fler möjligheter. Stockholm, Jönköping, Göteborg, Kalmar, Linköping, you name it!
För visst är det inte bara en myt att småbyarna stryper möjligheten att utvecklas mer än städerna gör?
Jag vill vidareutbilda mig inom make up och hår stayling. Inrikta mig mer på den yttre designen än -som vi kallar det på frisör -den inre designen. Ingen ökadlägnd mer och inte någon mer gradering, utan btya ut allt det mot fler sotade ögon, svinryggar, lopar och rödsprakande läppar! Jag vill jobba som stylist, där också kläder än inräknat.
Nej, dags för något helt annat, nämligen Idol. Kanske är det ett framtidsjobb? Styla stjärnorna innan de går ut på scen ?? Vem vet!
En liten tanke bubbla
Det är stort för mig också, men kanske större för dig. ♥
Kindly unspoken
"Det är ganska skönt att vara ointressant ibland", berättade en vän för mig idag. Ja visst, jag håller med honom. Lite så där halvt osynlig är lagom. Man har sina vänner, och man kan ränka dem på en hand. I korridorerna tittar folk på en, granskar en från topp till tå, dömmer en, men fortsätter sedan utan att säga ett ljud. I en grupp av människor tar andra större plats än du, men folket lyssnar på dig när du har något du vill säga. De frågar inte om din åsikt men lyssnar snällt när du talar ut om den.
Det gäller att vara en i mängden och inte bli mängden i gruppen, där mittemellan trivs jag bäst. Med mina få vänner, som jag vet hur förhåller sig till mig -hur mycket jag kan lite på dem, i lust så som i nöd.
"Emilia ? Just ja, det var ju du det, så såg du ut.." sade en lärare till mig en gång. Lagom, hon visste vem jag var när hon såg mitt ansikte, men jag var inte ett känt namn i hennes register.
Att vara ointressant ger mig en möjlighet att vara och se ut precis hur man vill. Folk dömmer mig lite snabbt när jag går förbi demmen glömmer mig ganska fort. Inget tisslande och tasslande. Ingen djup diskussion om hur galet klädd jag var idag eller hur förfäligt högt jag pratade i caféterian. Titta, döm, klart!
Att vara lagom ointressant ibland gör att jag slipper bestämma. Folk kämpar inte över min åsikt, de bestämmer och jag följer dem, skönt och avslappnat. Jag behöver inte anstränga mig för att välja rätt, jag behöver inte känns press att alla följer mig, gör som mig och tycker som mig.
Ny design
Mattias är grym och har än en gång gjort en skit snygg header! Nu är det bara jag som ska fixa lite små detaljer. Men det är en bra början va? Vad tycker ni om bakrunden ? Borde jag ha svart istället?
Svart/Brunt ?
