Jag är helt utmattad, och trött. Ledsen och beviken. Jag fick 41 sökningar på internet. 41 möjliga frisör salonger som kanske ville ta emot mej som praktikant. Efter en del strykningar på salonger som antingen var upptagna eller för långt bort eller för små så återstod det 18 stycken kvar. Så jag satte mej och ringde upp en efter en, men alla sade nej.
Det är sant. antingen hade de inte tid, eller så hade de för litet, eller så var det upptaget av någon annan, eller så passade det inte helt enkelt.

"Vad går du på för skola?"
"Haraldsbogymnasiet."
"Jaha, nej tyvärr tar vi inte in.."

Till slut fick jag iallafall napp på en salong, kanske.

"Du kan komma måndag, och vi prata Emilia, du göra på salongen".
Jag förstod knappt vad det stackars tanten sa, och förstå mej rätt så tycker jag faktiskt att det är viktigt om man ska trivas där. Men jag går väl dit på måndag, inga fördommar här inte (nästan).
Så jag vill bara hälsa till er, mina snälla klasskamrater, det är nog ingen större idé att ringa runt, för de säger nej. Och tro mej, efter sådär 5-6:e samtalet börjar självförtroendet dala.

Jag tycker det är värdelöst att ha praktik varje fredag. Vi har ingen chans att komma iväg till någon större stad då det blir alldeles för dyrt att åka till ex. stockholm en dag i veckan. Lärarna pratar om hur vi måste hitta en salong där vi kan få jobb efteråt, men hur går vi då, vi som vill iväg efter skolan? Vi som inte vill jobba hemma i våra byar. Det känns inte så genomtänkt..Framförallt när de kommer på tisdag och säger att vi har praktik på fredag. Hade vi fått veta det i våras hade vi haft mer tid, men det har vi inte nu, vi har inge tid alls. Värdelöst, och det står jag för.