Det är bara en sak som jag saknar. En sak som gör allt det här bra lite mer grått. Något som sliter i mej och drar i mej, varje dag. Det är du Lisela. Du, i min vardag. Vi i varandras vardag. När jag kom hem till lägenheten i går kväll, och ställde ner alla min väskor på golvet, mitt i alla bubblande må bra känslor var det väldigt tomt. Det var städat och det var rent, alla saker var mina saker och i sängen fanns bara en kudde.

Jag rev upp alla min kartonger under sängen för att leta efter et brev jag fått av dej, hängde upp det bredvid sängen, så gick jag till andra rummet och satte på en cd-skiva som du gjort speciellt till mej. Och så satte jag mej ner och läste mina två böcker som du skrivit till mej, om oss. Du fattas mej varje dag.

Har jag berättar för dej hur mycket jag älskar dej, och hur mycket jag behöver dej?