Jag drömde en hemsk dröm här om dagen som jag glömt att berätta om.

Jag bowlade med mina vänner då någon kastade ett klot i bakhuvudet på mig. Jag hamnde på sjukhus i flera veckor och när jag vaknade upp hade jag förlorat delar av minnet. Jag hade glömt vem jag själv var och jag kunde inte längre minnans människorna runtom mig. Min mamma och pappa fanns fortfarande i minnet, men alla andra var främmande människor för mig. Min syster och min bror, min pojkvän och mina bästa vän, jag kunde inte minnas någon av dem.

Jag fick gå i terapi i flera månader, min mamma fick berätta för mig vem som var min syster och min bror. Mitt liv återspelade sig ifrån någon annans synvinkel. De lät mig läsa min egen dagbok och andra texter jag skrivit och uttryckt mig i, som kunde få mig att känna och minnas vem jag var. Jag vet jag minns skolan jag hade gått på, jag kände till mitt rum och jag hade inte glömt mitt yrke, jag kunde klippa, skriva och göra det jag lärt mig.

Den dag jag kom tillbaka till skolan, kom jag som en ny i klassen. Jag strök mina fingrar mot skolans tegelväggar och visste att innanför dessa väggar finns så många minnen, jag minns de bara inte. I klassen visste jag inte vilka som var mina vänner och vilka som inte var det. Jag visste inte vem som brukade snacka skit om mig eller vem som jag brukade härma lite i smyg. De kännde mig så väl, men jag visste inte vilka människorna var.

Jag fick hålla tal i aulan om min situation. Jag tror att jag pratade om vad som hade hänt och hur allt var nu. Det jag minns starkast i min dröm var hur jag berättade om två människor, min pojkvän och min bästa vän. "Förra veckan träffade jag min pojkvän, han heter Mattias och han berättade att vi varit tillsammans i fyra och en halvt år. Jag måste ha varit väldigt kär i honom".

"Lisela, hon berättade för mig att jag var hennes bästa vän och att hon var min. Hon verkar väldigt snäll. Kanske vill hon fortsätta vara min vän? Igår visade hon mig kort på oss och berättade att jag inte gillar att träna, precis som henne".

Jag vaknade med tårarna i ögonen. I drömmen hade jag glömt de viktigaste minnen i mitt liv. På två sekunder hade mycket av det som betyder mest för mig raderats. Det var en fruktansvärd dröm, en mardröm som jag fruktar för. Mina älskade minnen är så otroligt beydelsefulla för mig.

Från mig till er: ta vara på era minnen, det är dem man ska minnas vid svåra stunder.


http://jokla.deviantart.com/art/memories-4763437