Jag sitter och väntar på att ett mirakel ska komma och lyfta upp tillvaron lite. Jag har klantat mig, jag har förstört alltihop, sabbat det vi så länge jobbat på. Det värsta är att jag vet inte ur jag ska göra för att lösa hela skiten jag skapat. Vi håller på att gå under, du och jag och jag vet att mycket av det beror på min oförsiktighet.

Jag vill bara säga förlåt till dig, det var aldrig meningen.

Det har varit en otroligt läng dag idag. Nu är jag helt slut, precis som jag har varit alla andra kvällar också. Det måste vara den här höst depritionen, det kalla, det mörka och det där blöta som kommer ner från himlen. Igår var det totalt svart när vi kom ifrån skolan. Jag hatar den här tiden då det är mörkt när man går till skolan och mörkt när man går hem. Trött, trött, trött.

Just nu borde jag plugga, men det är bara något jag borde. Istället kommer jag nog att låsa in mig i mitt rum och måla, något riktigt fult ska jag måla, kanske mår jag bättre sen då.