Jag har äntligen fått igång på mit trådlösa internet, och jag har äntligen tagit mej in på den här sidan för at kunna skriva en liten hälsning till er. Japp, nätet är mycket segare nu, men jag är glad. Jag är glad och jag är tacksam för mina underbara föräldrar som betalar mitt internet. Det är nog många utgifter ändå nu när man är 18. Allt tycks bli mycket dyrare, och kanske äter jag mer mat också, och kläderna har plöttsligt blivit för små (låtsas vi) så jag måste shoppa jääätte mycket!

Jag är hemma i min lägenhet nu, hemma i falun. Det är sig likt här, mina blommor var stendöda, men annars ser det ut som det gjorde när jag gick. Skolan är också sig lik, förutom alla nya osäkra ettor som smyger runt och försöker göra sig osynliga. Det känns som att det var i förr går som jag var en utav dem, som om det var nyss som jag gick där med en huvtröja uppdragen till örorna och ansiktet ner i golvet.

Men nu är vi treor tjejer, Lojs, Belinda, Christin och Linnea. Vi är älst och det är bara ett år kvar nu. Det betyder att vi har ingenting att förlora. vi kan aldrig göra bort oss för alla kommer ändå tro att "det är så man ska göra", bara för att det är VI som bestämmer reglerna. Jag älskar att vara med er igen, ha gänget samlat. Knäppkökarna och de störda, i en enda hop, det är då vi är som bäst.

Nu ska jag traska ner till bussen och kila iväg till Christin och se på film. Trevligt.

Äntligen får jag pusta ut efter en hel hög med klippningar. Känndes som halva släkten var här och ville bli klippta iallafall 4. Med 700 kr mer i semesterkassan sitter jag här och ser fram emot en lugn kväll. Och kvällen börjar med en lång dusch, mamma har köpt hårprodukter till mej från fudge som jag självklart måste testa direkt. Jag har också en oläst Elle, och i kylskåpet finns en ouppäten melon. Kvällen kommer bra bra, bortsett från att jag saknar min Lisela och tycker att det är tråkigt att vi aldrig hinner ses.

Kanske går Lojs med på att åka till falun på måndag morgon så att jag hinner träffa Lisela på söndag !

Jag och Mattias är nu framme i huvudstaden. Tågresan var så otroligt vidrig. De gamla vagnarna saknade fläckt system och det var trångt och vi svettades som idioter båda två. Det var iallafall underbart att komma fram, inte bara för att vi varitutan luft i 2 timmar och stockholms luften känder renareän vanligt, utan mest fr att komma till staden. Jag tror jag gillar städerna mer än landet. Märks extra tydligt när jag skiner upp med hela ansiktet när jag set stadsvyn.

Johanna är skit snugg som vanigt och har redan skrivit en hel lista på saker som vi ska göra de här dagarna. Ikväll brjar vi med att slappa framför tv:n och käka godsaker, och i morgon blir det shopping och minigolf, eller var det bio, eller Kista-gallerian? ;)

Tänka sig, vädret verkar intressera många. Det är inte sällan kunder börjar prata med mej, fråga mej "vems jag är" eller så säger de ungeför något i stilen "Jasså, du sitter här du och jobbar hela sommarn? Kul med pengar"..
Men jag tror ändå att 90 procent av alla som är pratglada nämner någonting om vädret, klagar de inte på regnet så klagar de på att solen torkar ut deras trädgård. Eller så vill de diskutera hur många cm översväming det är i sjöarna eller hur bondens potatis ruttnar. Jag satt där i kassan, någonstans mellan 2 och 3 idag och funderade på om det bara är här i Dala-järna eller om det faktiskt är så att vi människor i allmänhet gillar att prata om vädret?

Det var iallafall strålande fint idag, och jag kände hur jag nästan släppte en tår innan jag klev in på lagret i morse. Första soliga dagen på jätte länge och jag måste stå och plocka varor i ett kallt rum med halv taskig belysning. På lunchrasten gick jag ut och satte mej på en bänk i 20 minuter och försökte suga åt mej så mycket sol jag bara kunde! Mina svarta stela jobbarbyxor var så varma att jag blev svettig i knävecken och mina bröst höll på att stekas sönder under mitt svarta linne. Skönt, varmt, underbart!

En grym dag på Boda Borg! För er som inte vet vad det är så är det nästan som fånfarna på fortet. Det är en stor byggnad med koridorer med massor utav dörrar. Bakom varje dörr gömmer sig en utmaning. Det kan till exempal vara att hitta ett lösen ord och skriva det samtidigt som du trycker på någon annan knapp, eller att du ska ta det genom en laborynt, gå genom en gång och inte nudda laser strålrna som går kors och tvärs. Det kluriga är att man har ingen aning om vad som väntar en bakom dörrarna och alla uppdrag går på tid. Efter varje bana får man en stämpel.

Det var väldigt svårt måste jag säga, man måste vara båda smidig smart och snabb, och det gäller att sammarbeta då hela laget måste igenom alla banor för att få en stämpel. Men jag och Lislea kämpade på och gav oss aldrig, medans Bengt körde på taktiken att skyll apå tekniken. "Det här funkar ju inte, så värdelöst, det är ju något fel"!! Men "Lag Crew" som vi kallade oss lyckades iallafall samla ihop stämplar som ex Vinter, Basket,  Laborynten och Stjärnor och planeter.




Vi valde att inte bära runt på kameran där inne så det togs inga bilder, men för att ni ska få en bild ändå om hur vi såg ut som kan jag ju bara berätta att vi var otroligt fula båda två, jag och Lisela. Vi hade gympakläder på oss och våra pannor var blöta av svett och kinderna rosröda. Innan varje rum stod vi och dansade som apor och när det var dags att gå in skrek vi en ramsa framför alla som ville titta på oss. När vi väl var inne i rumman var vi bara inställda på att ta oss till andra sidan, så om våra byxor åkte in i rumpan och om vi så fick lov att ta av oss tröjorna så bryddde vi oss inte. Vinna eller försvinna. Och vi vann!