Jag är helt utmattad, och trött. Ledsen och beviken. Jag fick 41 sökningar på internet. 41 möjliga frisör salonger som kanske ville ta emot mej som praktikant. Efter en del strykningar på salonger som antingen var upptagna eller för långt bort eller för små så återstod det 18 stycken kvar. Så jag satte mej och ringde upp en efter en, men alla sade nej.
Det är sant. antingen hade de inte tid, eller så hade de för litet, eller så var det upptaget av någon annan, eller så passade det inte helt enkelt.

"Vad går du på för skola?"
"Haraldsbogymnasiet."
"Jaha, nej tyvärr tar vi inte in.."

Till slut fick jag iallafall napp på en salong, kanske.

"Du kan komma måndag, och vi prata Emilia, du göra på salongen".
Jag förstod knappt vad det stackars tanten sa, och förstå mej rätt så tycker jag faktiskt att det är viktigt om man ska trivas där. Men jag går väl dit på måndag, inga fördommar här inte (nästan).
Så jag vill bara hälsa till er, mina snälla klasskamrater, det är nog ingen större idé att ringa runt, för de säger nej. Och tro mej, efter sådär 5-6:e samtalet börjar självförtroendet dala.

Jag tycker det är värdelöst att ha praktik varje fredag. Vi har ingen chans att komma iväg till någon större stad då det blir alldeles för dyrt att åka till ex. stockholm en dag i veckan. Lärarna pratar om hur vi måste hitta en salong där vi kan få jobb efteråt, men hur går vi då, vi som vill iväg efter skolan? Vi som inte vill jobba hemma i våra byar. Det känns inte så genomtänkt..Framförallt när de kommer på tisdag och säger att vi har praktik på fredag. Hade vi fått veta det i våras hade vi haft mer tid, men det har vi inte nu, vi har inge tid alls. Värdelöst, och det står jag för.

Älsklingen är på väg hem. Otroligt. Detta påminner mej omedelbart om hur tiden bara rinner iväg. Har det redan gått en vecka. Jag som trodde att det skulle ta en evihet. Snart har vi väl gjort en vecka till, och det är dags för mig att resa jag med. Fast egentligen tar det väl bara en dag, så är vi påväg hem igen.

Nästan så jag blir lite rädd, så där i smyg. Snart är vi alla vuxna. Neeeej, vi? Aldrig! Eller?
Blir det vår tur snart? Kanske.. Snart står vi väl där, och ska fylla 25 allihop, vara sig vi vill eller inte.

I skolan pratade de om jobb. Att vi måste börja tänka på vart vi ska jobba nu, så vi inte står där sen som frågetecken när vi gått ut. Kära nån, vi går fortfarande i skolan, jag leker fortfarandra apa på rasterna och jag kluddar fortfarade hjärtan och skriver "Mattias" tjugo gånger på första sidan av alla kollegeblock. Det är sant!

Det är bara en sak som jag saknar. En sak som gör allt det här bra lite mer grått. Något som sliter i mej och drar i mej, varje dag. Det är du Lisela. Du, i min vardag. Vi i varandras vardag. När jag kom hem till lägenheten i går kväll, och ställde ner alla min väskor på golvet, mitt i alla bubblande må bra känslor var det väldigt tomt. Det var städat och det var rent, alla saker var mina saker och i sängen fanns bara en kudde.

Jag rev upp alla min kartonger under sängen för att leta efter et brev jag fått av dej, hängde upp det bredvid sängen, så gick jag till andra rummet och satte på en cd-skiva som du gjort speciellt till mej. Och så satte jag mej ner och läste mina två böcker som du skrivit till mej, om oss. Du fattas mej varje dag.

Har jag berättar för dej hur mycket jag älskar dej, och hur mycket jag behöver dej?

På lördag ringer kyrkklockorna för bröllop. Henrik och Sofie ska gifta sig och jag är bjuden. Jag sitter och funderar på vad jag ska ha på mig, vad har man på sig? Jag tänkte sy upp min balklänning till knäna och satta ett siden band i midjan. Eller så blir det min halv nya volangklänning till ett par höga pumps. Vi får se.

Hur som helst, jag satt just och tänkte på hur jag själv skulle vilja ha mitt eget bröllop, och kom fram till.. ingenting. Jätte svårt ju! Man vill ju ha allt, ett enkelt bröllop med utsläppt hår och då bara de närmaste är bjudna, men jag vill också ha ett stort lyxigt bröllop med underbar klänning och jätte fin festlokal. Jag vill att mitt bröllop ska vara en fest, med många skämt och mycket spex, men jag vill också att mitt bröllop ska vara fyllt av glädie tårar och kärlek.

Bröllopsdagen ska vara ett minne för livet, därför har jag stora önskemål när det gäller fotografering.
♦Det ska vara konstnärliga bilder, kort på detaljer och med fin bakrund.



♦Det ska vara mycket kärlek i bilderna, pussar, kramar, hand i hand.
 


♦Bilderna ska ha en glimt i ögat, ett bett i läppen, ett kort när vi hoppar eller drar lite i varandras kläder.
   

♦Jag skulle också vilja ha en serie bilder när vi är en och en -på bara med och på bara min man. 

 


Dags att sluta drömma och gå tillbaka till verkligheten, frukost!

Jag är ingen stor läsare, jag har aldrig varit. Jag slutar ofta läsa böckerna jag lånar efter bara några kapittel, och jag har en hel lista av böcker som jag aldrig läst ut. När jag var liten läste jag Tsatsiki och en bok som heter "kattungarna", men annars kan jag inte minnas fler böcker som jag läst. Tills för ett år sedan som jag fick låna en bok av Lisela.
Räcker det om jag älskar dej, av Katarina von Bredow. Idag har jag läst nästan alla hennes böcker. De trollbinder mej och jag kan inte sluta läsa förens jag läst klart sista sidan. Författaren skriver om relationer och kärlek. Kärlek i alla möjliga former, förbjudna, olyckliga, lyckliga, och de nest konstiga former av kärlek. Hon skriver på ett ungdomligt sätt, och hennes texter gör att man även fast man aldrig varit med i det, kan känna igen sig, och bli en del av berättelsen. Katarina skapar en tanke i mitt huvud efter varje bok.

Jag ville bara säga till er, som precis som jag aldrig orkar läsa en halv bok för att komma in i den och till er som vill gråta och skratta och bindas från första sidan; läs böckerna av Katarina von Bredow. 

   
   
   


Knappt lovlig : En stadstjej som blir kär i en grisbonde som är många år äldre.
Syskonkärlek : En bror och en syster som blir kära i varandra och inleder ett förhållende.
Hur kär får man bli : En tjej som blir kär i samma kille som sin kompis.
Räcker det om jag älskar dej : Handlar om otrohet och svek
Expert på att rodna : Hon blir kär i en badboy, och det är hennes plastbror som bor i samma hus.
Som om ingenting : En kvinna som blir förälskad i sin bästa väns pappa.
Som jag vill vara : En 15 årig tjej som blir gravid och väljer att behålla barnet
Bara inte du : Handlar om en kvinna som blir intresserad av vänninans kille och som har en bästa vän som utsätter de båda för fara.

Jag klickade just in på min egen blogg för att läsa igenom vad jag skrivit de senaste dagarna, och jag möttes direkt av ett antal tankar.

Nr 1: Så otoligt ful blogg jag har. Jag vill ha en ny header men är för dålig för att göra en själv. Dock har min designer tydligen tagit semester, för det verkar dröja ett tag innen jag får se något resultat. Kanske borde jag ta det i egna händer så länge, men då blir det som det blir.

Nr 2: I mitt senaste inlägg skrev jag godnatt och att vi skulle ses i morgon. Det var den 24:e.. Idag är det den 27:e. OJ! jag har varot helt utan dator på tre dagar. Inte visste jag att det gått tre dagar av mitt liv heller, Vad gjorde jag då? Jobbade, ja just ja..

Nr 3: "Hur sjutton kan folk läsa min blogg?!". Jag har aldrig sett ett tråkigare innehåll. Bara massa konstiga saker, ointresanta saker, och knappt några bilder eller humor eller färger alls. Märkligt..

Give me a kiss on my cheek and say that u never leave me. ♥

Jag måste säga att jag inte vet hur det käns, jag kan bara tänka mej, försöka tänka mej in i din situation och försöka föreställa mej hur det skulle kännas. Jag har tänkt på det många gånger, hur det är att vara singel, men inte bara singel, utan att känna sig ensam, att sakna närhet och bubbel i magen. Jag har nästan så länge jag minns haft en pojkvän. Innan Mattias var jag kär i stort sätt alla runt omkring mej. Och sen Mattias kom har jag aldrig behövt längta efter pussar, eller kramar, eller att bli kallad flickvän.

Jag vet inte, men jag kan tänka mej kära du. Jag skulle kunna tänka mej hur man känner sig när alla går två och två på stan, och när sina kompisar får pojkvänner och flickvänner, men inte en själv. Jag skulle tänka mej att det spelar ingen roll om jag eller någon annan säger att du inte är ensam, att du har så många runt omkring om älskar dej och hållar hårt om dej. Det är inte samma sak. En mammas kärlek eller kärlek till en kompis är inte samma som ett par som är kära i varandra. Och oavsett hur mycket vi allihop älskar dej så är det inte oss du saknar, visst? Jag kan också tänka mej, verkligen, att det suger när någon säger, "Du kommer säkert hitta någon snart" eller "det finns en 'den rätta' för dej också, du har bara inte träffat honom annu". Klart det gör, klart det finns en kille där ute som du kommer träffa! Men grejen är ju att du inte vill träffa honom sen, utan NU! Eller hur?!

Vore jag Jesus, eller livets goda fe skulle jag ge dej allt du pekar på. Jag skulle ge dej en fin pojkvän som är snäll och omtänksam och som älskar dej rakt igenom. En som inte skiter i dej och bara hör av sig på hans villkor, utav en som är dödligt kär i dej, och bara vill vara med dej. Jag skulle ge dej en pojkvän som förstår om du inte vill att han bara ska komma dit och ha sex med dej, och en kille som förstår om du hellre vill vara med dina tjejkompisar och en som låter dej ha kul, men som visar att han finns där när du längtar efter honom. Jag skulle ge dej, min underbara vän, en pojkvän som bara vill hångla med dej och pussa på dej när ni är ute bland folk, men som bara rör vid din rygg, pussar dej i pannan och ger dej en komplimang när du säger att du vill vara social mot andra.

Snart kommer du träffa någon och trollbinda honom med din fantastiska humor och ditt fina leende. Han kommer märka hur otroligt omtänksam och godhjärtad du är och älska hur du kan hitta på konstiga saker och hur du kan utmana det farliga. Som vi gör ibland, hittar på saker som bara är dumma men som vi skrattar åt sedan. Han kommer älska din spontana sida, men också förundras över hur mycket du kan tänka på saker, djupt djupt, och detaljerat kan du tänka ut saker och han kommer bli glad åt att du är en person som aldrig glömmer någon runt om dej.

Jag bara vet det, så säg inte emot mej, du är en sån cool, rolig, härlig vän och säkert mer underbar som flickvän. Det finns massor utav killar som redan berättat för dej hur fin och bra du är, och det kommer en kille snart som du kan tycka om tillbaka. Jag vet att du inte vill höra det, men han finns där.

Love to you, jag finns här för dej.

♦ Jag hatar att säga "Jag älskar dej". Jag är en väldigt känslosam person, och mina vänner brukar säga att jag är bra på att ge kärlek. Jag lever på kramar och tvingar alltid ur en kram från mamma varje dag, och av min syster så mycket jag hinner, ochav  mina vänner och av min pojkvän. Men att säga att jag älskar någon är jag liv rädd för. Jag tycker det är otroligt stort att älska en person, och det är ingenting jag kastar ur mej till vem som helst, när som helst. Även fast jag älskar en person säger jag det ändå inte hela tiden, nej jag kan inte. För då försvinner det stora i orden, meningen blir bara en mening precis som alla andra meningar, och betydelsen blir inte mer speciell än "vad fin du är" eller "jag gillar dej". Däremot är jag inte rädd för att ge kommentarer, eller visa min kärlek på andra vis.

♦ Jag är livrädd för att göra bort mej. Japp, jag är en skit tråkig person, och jag tror jag och Therese är lika på den fronten. Karaoke, tv-spel och kasta pil är exempel på saker som jag vanligtvis tackar nej till. Det spelar ingen roll om det är min pojkvän, mina tjejkompisar eller familj som ber mej vara med så känner jag mej väldigt obekväm. Jag tycker det är svinkul, otroligt spännande och underbart stämninghöjande med en tunering i Super mario men jag ser hellre på. Står lite i bakrunden och skrattar åt folk som bjuder på sig själva. Om jag skulle ställa mej och sjunga karaoke skulle det kännas som ett prov, som om folk skulle lyssna på hur jag sjöng och räkna hur många toner som blir fel. Jag inbillar mej att folk skulle bli besvikna om det visar sig att jag suger på tv-spel eller om jag inte når fram till pil tavlan om vi kastar pil.
Så klart skulle ingen bry sig, möjligen skratta åt mej och göra narr av mej, men inte mer än så. Jag tror jag alltid har varit så, rädd för att göra bort mej, rädd för att förlora eller göra fel -för jag hatar det. Då sitter jag hellre där lite i bakrunden  och hejar på, sitter lite på den där säkra sidan, där det inte finns några risker.

♦ Jag är mörkrädd. Skit skraj för att vara ensam i ett mörk hus. Alla lampor ska vara tända där jag går förbi och är jag ensam hemma håller jag mej helst i ett enda rum, tar på hög musik och helst ska jag sjunga för full hals eller prata i telefon eller leka med Molly. I min lägenhet har jag lamporna tända innan jag lägger mej, och jag glömmer aldrig att stänga in mej och smälla igen alla dörrar hårt. Så när jag ska krypa ner i min säng, hoppar jag från mitten av rummet och skyndar mej alltid ner under täcket, så att ingen hinner ta tag i mina fötter under sängen. Och jag ligger alltid som en katt, med ryggen mot väggen och spanar ut mot rummet. När lampan väl är släckt ser jag till att varken tå, eller någon annan del av kroppen är utanför täcket, och så ligger jag där och tvingar mej att somna, fort fort fort!!
-Det är sant! Jag skäms, och jag vet hur löjligt det låter, men det är precis som att vara rädd för ormar eller rädd för höjder(försöker jag inbilla mej). Som jag sa i ett tidigare inlägg, jag är rädd när jag kör bil, att någon ska hoppa fram och strypa mej bakifrån, eller att jag ska er något (vet itne om det är ett monster eller en människa) i backspegeln som bara sitter där och tittar på mej. Eller att det ska komma upp en liten flicka i nattlinne på vägen och se mej i ögonen när jag kör på henne. Jag skäms.

♦ Jag tycker Johnny Depp är skit snygg. Jag vet att han är runt 50 sträcket och att han har tatueringar och förmodligen är en skitstövel. Men han är snygg, jag vet inte om det är hans käkar eller hans skägg eller hans sluga charm som han alltid har i sina filmer. Kom igen, ni måste hålla med mej lite.. jo! Johnny Depp är snygg och det finns inte så mycket mer att säga om det.

  

Det var 2005, en vinter-natt i vansbro, medborgarhuset. Jag minns att jag var där med Lisa, på "vanå nättar" som det kallas. Det var Billy Opel konsert i källaren och tacobuffé i cafét. Jag hade aldrig haft en tanke på dej. Aldrig lagt märke till dej på det viset, men det jag inte visste då, var att det skulle ändras, just den natten. Det var i källaren då jag och Lisa satt och tittade på när de spelade och sjöng om bilar och snus, som du kom och satte dej brevid mej.
"Får jag sätta mej här bredvid dej?" frågade du och jag nickade snabbt och fortsatte att titta på bandet.
"Mattias". sa du och strackte fram handen framför mej och jag tog tag i den och berättade vad jag hette. Din hand var så stadig och i din röst verkade ingen nervositet finnas, det var som att du kände mej redan.
"Jag ville bara säga att du var otoligt vacker på Mickes och Thereses bröllop". Du skrek i mitt öra för att över rösta musiken, men jag hörde ändå inte vad du sa, så du upprepade det och jag trodde jag skulle sjunka genom golvet.

Shit, jag var nyfyllda 14 bast och visste knappt vad kärlek var. Men det var som om du slog mej på käften, och jag visste att det är nog så här det känns, att bli kokande generad. Jag tackade men reste mej ganska snart, JAG MÅSTE UT OCH FÅ LUFT!

Jag kan nog säga det utan att ljuga, det var kärlek vid första ögonkastet. Några veckor senare frågade Lisa dej om du ville bli tillsammans med mej, och du svarade "av hela mitt hjärta". Och så blev det, jag kände dej inte och du kände itne mej, och va hade aldrig träffats utanför skolan. Vi hade bara pratat i trapp uppgången varje dag i flera veckor. Minns du det? Jag hade stått där och väntat på dej när du kom med bussen, och sen fått det att se ut som att jag stod där av en slump. Men vi blev tillsammans ändå den där vår dagen 2005, för du var den charmigaste av de charmigaste och för att du tyckte att jag var söt.

Vår kärlek kom senare, när vi umgicks på fritiden, åkte skoter och när du höll mej i handen. Jag var så blyg att jag kröp efter väggarna på ert hus. Och jag bad alltid Lisa ringa när jag ville prata med dej. För att inte tala om sms:en: jag minns hur osäker jag var på om jag skulle skriva kram eller puss och hur glad jag blev när du skrev "I love you".

I morgon är det 52 månader sedan, förstår du hur sjukt det är? Jag blev tillsammans med min första seriösa pojkvän när jag var ett barn och jag är fortfarande tillsammans med honom idag. En osäker, liten tjej med outvecklade bröst som just kommit in i högstadie miljön var jag när du kom in där i mitt liv. Du lyssnade på mina tonårsproblem och lät mej följa med till dina äldre kompisar när ni spelade poker. Knäppt det där, när man tänker tillbaka på åren som gått.

Jag älskar dej Mattias, jag är kär i dej. Jag älskar hur du pratar som en homosexuell stockholmare när du vill pigga upp mej lite. Och jag älskar hur du fortsätter prata så, bara för att du inte kan sluta. Jag gillar hur du kan alla texter på låtarna du spelar i bilen, och att du alltid sjunger med och går upp i falsett vid helt fel tillfälle. Jag älskar hur din hand passar perfekt i min nacke och jag alskar att jag kan gömma mina händer i dina och värma mej när jag fryser. Jag älskar dina breda starka axlar, dina fina armar och ditt perfekt hår. Jag älskar dej när du är en surfkille, och när du kör mej på er fyrhjuling.

En stor puss till dej Mattias, bara till dej älskling <3

Det är slitet, och kvalitén är som svinto. Färgen är ingen fär alls, bara blont och håret är platt, rakt och långt. Super trist med andra ord!! Är det någon som är något förslag på vad jag ska göra? Klippa det kort? Färga mörkt? Rött? Hel blond?
Eller är du som min pappa, som tycker att jag är finast som jag har det nu?

-Mamma, jag saknar dej

Varför drabbar kärlek två personer?

"Jag tror att det är meningen att du ska bli skjuten med en pil eller nåt, men resten ska inte vara så smärtfyllt."
Manuel, 8 år

Hur känns det att bli kär?

"Ungefär som en lavin där du måste fly för ditt liv."
John, 9 år

Hur uppför sig kära personer?

"När en person blir kysst för första gången trillar han ner och reser sig inte
på minst en timme."
Wendy, 8 år

Åsikter om kärlek  

"Jag är för kärlek så länge det inte händer när det är något bra på TV."
Jill, 6 år

"Kärleken hittar dig, även om du försöker gömma dig. Jag har gömt mig ända sedan jag var fem, men flickorna hittar mig hela tiden."
Dave, 8 år

Sätt att få någon att bli kär i en  

"Vråla för allt vad du kan att du älskar honom eller henne
... och bry dig inte om att föräldrarna står alldeles bredvid."
Manuel, 8 år

"Ha inte på dig gröna gympaskor som luktar.
Du kan kanske få uppmärksamhet, men uppmärksamhet är inte samma sak som kärlek."
Alonzo, 9 år

Hur ser man att två personer som sitter på en restaurang är kära?    

"De älskar varandra om de beställer en sådan där efterrätt som brinner.
De tycker om att få sådana eftersom deras hjärtan är sådana... de brinner."
Christine, 9 år

Hur får man kärleken att vara?

"Glöm inte din frus namn... Det ställer verkligen till det."
Erin, 8 år

"Säg inte att du älskar någon och sedan ändra dig...
Kärlek är inte som att välja ut vilken film du vill se."
Natalie, 7 år

En hälsning till mamma och pappa:

-Molly tar livet av mej och går mej på nerverna med sitt skällande på allt och inget. Jag tror hon saknar er.

-Jag får inte på vattenpumpen, kommer inte en droppe vatten hur jag än vrider! Vad gör jag för fel?

-Sötnos tar hem fåglar hela tiden och lägger på trappan, jag har fått tagit bort tre stycken, är det normalt?

-Vädret suger, så det jag gör här hemma är att gå fram och tillbaka, fram och tillbaka.

-Jag vill inte jobba idag. Jag är sur och besviken att de här ynka 4 timmarna som jag ska jobba gör att jag måst vara hemma hela veckan.

-Jag saknar er.

Man ska inte klaga över att man har det dåligt, när vi lever i ett samhälle där det finns så många som har det värre.
Jag lägger in ett klipp nedan som jag vet har berört många. Det är en film som är fruktansvärt ärlig och naken. Det är en sanning som gör ont att se och höra men som kommer med ett budskap, och information som vi alla måste ta del av.

Hur kan en människa sjunka så lågt, att man slår sönder någon annans hjärna? Sjunka så lågt att man bara genom ett enda slag ger en annan person ödet att livet ut, dag efter dag, känna en fruktansvärd smärta. Det här killen vet om att han aldrig igen kommer kunna leva ett normalt liv. Se klippet, och fundera igen på hur dåligt ditt liv är egentligen. Det har jag gjort, man ska inte klaga.

http://wwwc.aftonbladet.se/ljudbildspel/niklas/

Gårdagens horoskop: Se till att du får lite bättre ordning på tillvaron .

Man kan ju undra för sig själv vilken tillvaro dom menar. För igår var inte allt bara stökit på hemma fronten, igår var det också stökit på kärleksfronten för att inte tala om hur stökig jag såg ut i håret. Lisela hade sovit hos mig och även fast hon bara var hos mig en dag, så lyckades vi stöka till ganska mycket. Det blir alltid så på något vis. Vi låter våra väskor vara kvar på golvet och kläderna ligga ut spridda i sängen. Och lagar vi mat hinner vi /tar vi oss inte tid att diska klart allt utan låter den jobbigaste disken vara kvar en stund -vi gör det sen. Men så klart blir det aldrig. 
Dessutom kan vi inte låta bli att sprida ut oss i alla rum, nu när vi har hela huset för oss själva.

Bättre ordning på tillvaron.. Ibland är det väldigt svårt att ta tag i saker. När jag inte vet vad jag ska göra, eller inte orkar, eller inte vill, och då skjuter jag upp det. Jag skjuter upp det tills jag har saker upp till nästippen! Städning, att tvätta håret, plugga, ärenden osv. 

Men hur gör man när man kommer till kärleken. Hur gör man om man inte har en aning om vad man ska göra för att få ordning på den tillvaron? Skjuter man upp det? Kan man säga att "Det tar jag sen.." när det handlar om det största vi har? Men om man inte har en aning, ska man chansa då, eller ska man se till att vara på den säkra sidan, och vilken sida är säker?

Dagens horoskop: Gör lite snyggt på hemmaplan, du är redo att lägga ner hela din själ i det.

MEN JA, JAG SKA...

Do you miss those crazy days we had, when our future just began?
I´m wondering, would you love me when our passion slips away?
Because the days just flying by..
And there is nothing more, without our love .

Syster.. Jag saknar dej så mycket. Och tänker på dej varje dag, hur bra du är, och hur klok du är. Du är en stjärna .