♦ Jag hatar att säga "Jag älskar dej". Jag är en väldigt känslosam person, och mina vänner brukar säga att jag är bra på att ge kärlek. Jag lever på kramar och tvingar alltid ur en kram från mamma varje dag, och av min syster så mycket jag hinner, ochav  mina vänner och av min pojkvän. Men att säga att jag älskar någon är jag liv rädd för. Jag tycker det är otroligt stort att älska en person, och det är ingenting jag kastar ur mej till vem som helst, när som helst. Även fast jag älskar en person säger jag det ändå inte hela tiden, nej jag kan inte. För då försvinner det stora i orden, meningen blir bara en mening precis som alla andra meningar, och betydelsen blir inte mer speciell än "vad fin du är" eller "jag gillar dej". Däremot är jag inte rädd för att ge kommentarer, eller visa min kärlek på andra vis.

♦ Jag är livrädd för att göra bort mej. Japp, jag är en skit tråkig person, och jag tror jag och Therese är lika på den fronten. Karaoke, tv-spel och kasta pil är exempel på saker som jag vanligtvis tackar nej till. Det spelar ingen roll om det är min pojkvän, mina tjejkompisar eller familj som ber mej vara med så känner jag mej väldigt obekväm. Jag tycker det är svinkul, otroligt spännande och underbart stämninghöjande med en tunering i Super mario men jag ser hellre på. Står lite i bakrunden och skrattar åt folk som bjuder på sig själva. Om jag skulle ställa mej och sjunga karaoke skulle det kännas som ett prov, som om folk skulle lyssna på hur jag sjöng och räkna hur många toner som blir fel. Jag inbillar mej att folk skulle bli besvikna om det visar sig att jag suger på tv-spel eller om jag inte når fram till pil tavlan om vi kastar pil.
Så klart skulle ingen bry sig, möjligen skratta åt mej och göra narr av mej, men inte mer än så. Jag tror jag alltid har varit så, rädd för att göra bort mej, rädd för att förlora eller göra fel -för jag hatar det. Då sitter jag hellre där lite i bakrunden  och hejar på, sitter lite på den där säkra sidan, där det inte finns några risker.

♦ Jag är mörkrädd. Skit skraj för att vara ensam i ett mörk hus. Alla lampor ska vara tända där jag går förbi och är jag ensam hemma håller jag mej helst i ett enda rum, tar på hög musik och helst ska jag sjunga för full hals eller prata i telefon eller leka med Molly. I min lägenhet har jag lamporna tända innan jag lägger mej, och jag glömmer aldrig att stänga in mej och smälla igen alla dörrar hårt. Så när jag ska krypa ner i min säng, hoppar jag från mitten av rummet och skyndar mej alltid ner under täcket, så att ingen hinner ta tag i mina fötter under sängen. Och jag ligger alltid som en katt, med ryggen mot väggen och spanar ut mot rummet. När lampan väl är släckt ser jag till att varken tå, eller någon annan del av kroppen är utanför täcket, och så ligger jag där och tvingar mej att somna, fort fort fort!!
-Det är sant! Jag skäms, och jag vet hur löjligt det låter, men det är precis som att vara rädd för ormar eller rädd för höjder(försöker jag inbilla mej). Som jag sa i ett tidigare inlägg, jag är rädd när jag kör bil, att någon ska hoppa fram och strypa mej bakifrån, eller att jag ska er något (vet itne om det är ett monster eller en människa) i backspegeln som bara sitter där och tittar på mej. Eller att det ska komma upp en liten flicka i nattlinne på vägen och se mej i ögonen när jag kör på henne. Jag skäms.

♦ Jag tycker Johnny Depp är skit snygg. Jag vet att han är runt 50 sträcket och att han har tatueringar och förmodligen är en skitstövel. Men han är snygg, jag vet inte om det är hans käkar eller hans skägg eller hans sluga charm som han alltid har i sina filmer. Kom igen, ni måste hålla med mej lite.. jo! Johnny Depp är snygg och det finns inte så mycket mer att säga om det.