Till min knäppgök
Jag vet inte hur det kom sig att det bara var du och jag. Jag tror Lisela och Christin var hemma och var sjuka och kvar var vi. Det var så härligt att vara ute och gå med dej. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och jag fick verkligen lära känna dej, riktiga du. När vi hade gått ett varv var våra munnar långt ifrån belåtna, vi hade alldeles för mycket att prata om så vi bestämmde oss för att gå ett varv till. Jag tror att vi när vi tillsist kramade om varandra och skilldes åt hade gått 4 varv. I flera timmar hade vi pratat om vänskap, kärlek, skolan, killar, bra stil och dålig stil, osv..
Jag vet inte om det var dagen efter eller samma dag som vi legat på bryggan hela dagen och solat och käkat glass. Jag minns vilken ångest vi båda hade om hur vi skulle göra dagen därpå. Vi skulle ha en lektion i skolan och det var bild. Vi visste att 90 procent av alla inte skulle komma dit eftersom vi alla hade gjort klart kursen. Ska vi åka dit eller inte? Du och jag. De två tjejer som är sämst på att bestämma sig! Vi tillsammans är inget bra team när det gäller att komma fram till beslut. Men med hjälp av lite stöd från våra mammor och nog mycket pepp från oss själva så tog vi iallafall tåget hem. Och se.. nästa dag kom 4 av 32 elever till den lektionen, alla andra var sjuka, inklusive vi.
Minns du den dagen vi på riktigt lärde känna varandra? Från och med den dagen visste jag att du var en riktigt god vän med ett stort hjärta och idag vet jag det ännu säkrare. Jag älskar dej Louise Beris, Tack för all kärlek och stöd du ger mej varje dag. Tack för att du är så rolig och har samma humor som mej. Att du är en sån knäppis med mej, precis som jag.
älskade älskade vän. jag minns den dagen så väl, och det är en dag som betyder mycket. jag har alltid haft och har fortfarande svårt att prata sådär öppet med "nya" kompisar, för vi hade ju inte umgåtts sådär jättemycket innan annat än i skolan. men med dig flöt det på, vi fick aldrig en tyst stund, och jag märkte vilken helt underbara människa du var. vill alltid allas bästa, oavsett om det drabbar dig själv negativt, så är det alltid andra som går före. du får inte glömma bort att sätta dig själv i första hand , för du är en helt otroligt stark och fantastisk människa. kom ihåg det! och jag minns att jag tänkte att "jag hoppas att det här inte bara är en engångs grej , att vi inte kommer umgås mer än bara i skolan som tidigare" jag hoppades verkligen att vi kunde bli bättre vänner, för det kändes som att vi kunde bli riktigt bra vänner! och se hur det gick, nu är du en av mina bästa vänner, som alltid finns när man behöver en vän. jag minns hur ont vi hade i fötterna, blåsor och smärta. men vi gick ändå. och jag minns hur rädda vi var att våran "bränna" skulle försvinna när vi sen duschade, att det bara var smuts som såg ut som vi hade fått en liten ballerinabränna på fötterna. minns du det ? :) hihi. jag älskar dej emilia , du betyder så otroligt mycket för mig, du finns alltid där och ger mig stöd och hjälp. vi kan sitta i timmar och prata bara för att jag har problem med att skriva ett sms. du hjälper mig med problem allt från killar, skolan, familjen, vänner. allt. du är guld värd älskade du. jag har haft tur som fått dig som min vän.<3
