Jag vet att man inte kan ha tur jämt, men idag var oturen över mej fruktansvärt mycket och precis hela dagen.

Morgonen: Jag skulle upp tidigt för att åka till halkbanan. Så klart hade jag på något vis (på kvällen innan eller på morgonen) lyckats lägga min mobil under kudden så jag hörde inte när klockan ringde. Men på något vis vaknade jag ändå, 20 minuter efter att jag skulle gå upp. Jag antar att man har det i huvudet, rutinerna.
Jag började sminka mej och efter 10 minuter ringde Tomas (körläraren) och frågade när jag kunde ta mej på stan.
"Vi är där om 20 minuter" säger han lugnt. 20 MINUTER! Det var bara att slänga på sig kläderna och springa ut till bussen, med platt hår och tom mage. Men vad händer inte då? Jo nykeln är borta!! Jag kan ju inte gå utan att låsa dörren, tänkte jag för mej själv medans jag sprang runt i hela lägenheten och letade. Vart i hela friden har jag gjort av nyckeln! Jag letade i gamla plastpåsar, vid disken, under alla kläder, i alla väskor, jackor och kassar.
Till sist hittade jag iallafall min nyckel, I KYLSKÅPET !!! Precis bredvid matdosan som jag hade gjort ordning kvällen före. Jag rusade ut och i samma sekund åkte bussen förbi mej. SUCK! Jag ville skylla allt på Tomas som inte informerat mej om tiden tidigare men jag visste att det var mitt fel, jag kunde ha ringt honom kvällen före men nu var det försent och jag kände hur ångesten kom bubblande i magen.

Halkbanan: Det slutade med att Tomas fick komma och hämta mej i stan där jag kom 5 minuter senare än bestämmt med min buss. Jag har aldrig kännt mej så fruktansvärd tidigare. Alla i bilen fick sota för det och det hjälpte inte att Tomas sa att de iallafall var försenade och hade inte hunnit dit en minut tidigare än nu, så kände jag mej iallafall som en svikare.
Väl framme på halkbanan fick vi lite teori och sedan var det dags för provkörning. De instruerade oss och vi körde tunt en sväng, grymt kul var det! Självklart skulle jag klanta mej här också. Först blev det något konstigt med trafikljuset på banan så jag åkte mot rött, sen vid en annan övning var jag först ut och jag missuppfattade Tomas helt och svängde av en avfart för sent. DUMMA DUMMA DUMMA MEJ! Resten av dagen fick jag höra det där av alla om och om igen och jag trodde jag skulle dö. Varför håller min hjärna på så här. Vart är koncentrationen och fokuseringen?!

Körningen: Godkänd blev jag iallafall och jag kunde pusta ut. Trodde jag. Tomas hade planerat att köra med mej i stan. Och så blev det. "Hur växlar man, vart sak jag vara på en väg och vad är en backspegel?". Låt mej bara säga att en stressad hjärna, tommage och nervöst sinne är inte bra när man ska köra bil. JAG KOMMER ALRIG FÅ KÖRKORT! :'(

På eftermiddagen åkte jag tillbaka till salongen och gjorde slavarbete. Kan du ta bort håret på golvet, kan du packa upp 5 kartonger med varor, kan du diska min disk, kan du gå ut (i regnet) och köpa frimärken? Snart ber de mej väl att massera deras fötter? Säkert.