Mamma pch pappa är uppe på vår stora vind och rensar och stökar och grejar. Där ligger saker sen 20 år tillbaka, möbler, kläder, köksredskap, böcker osv. Igår hittade jag en låda märkt "Emilia Åk 7-9" som jag satte mig ner och tittade i. I lådan fann jag ett skrivhäfte som jag använt i svenskan och skrivit berättelser och texter i.

Jag tycker det är roligt att läsa sånt man skrvigt för flera år sedan, "vilken fantasi man hade, och vart tog den vägen" frågar jag mej själv när jag läser. Jag läste en ganska kort berättelse skriven utifrån ett barns synvinkel, skulle gissa på 4-6 år.  Hon har plockat blommor till sin mamma och kan inte förstå varför det gjorde mamman så upprörd. Det är bara det att blommorna är de finaste från mammans rabatter.

Urdrag ur texten:

"Mamma sitter mitt emot mig och ser på mig. Hon är arg. Jag ser ner i bordet. Mamma sa att jag skulle tänka igenom det jag hade gjort. Jag tänker så det knakar... Vad hade jag gjort för fel? Varför är hon så arg när jag bara ville vara snäll? Gillar inte mamma blommor, för hon hade reagerat lika förra gången också. "

"Hur många gånger måste jag tala om för dej att låta bli mina blommor?! Frågar hon.
Mamma blir jämt arg. Arg utan att jag vet varför. Men nu ser hon lite snällare ut. Hon säger att jag ska gå och fortsätta leka. Så jag hasar mig ner för stolen och gör som hon säger. Mamma suckar.
Jaha, Varför suckar hon nu da? Jag gör ju som hon säger!
Mammor blir aldrig nöjda.. Jag suckar tillbaka. "

Jag tror övningen handlade om missförstånd. Hur lätt samma sak kan misstolkas och ses från så olika synvinklar.
Jag har inget minne av att jag skrev den här texten och den var nog inte skriven utifrån min egen åsikt. haha

Nu ska jag fortsätta läsa vad jag skrivit, kanske dyker det upp något mer intressant.