Hejsan hoppan. De "kloka vuxna människorna", som pappa så fint uttalade det, har lagt sig nu. Jag, den lite mindre kloka, sitter fortfarande och tramsar mig med Ap-liselan. Jag saknar henne. Vi saknar varandra. I morgon ses vi äntligen och då blir det inte en lugn sekund här hemma, inte en millisekund. Jag skulle kunna äta upp tokfian hel om jag så fick, så mycket vill jag bara ha henne här, NU NU NU NU !

Jag kommer alltid vara din ap-gris.

Som tre miljader sura björnar-askar , som tjugoelva boxar med one tree hill <3