Hostan fortsatte hela natten lång. Vid tre tiden gick jag upp och drack lite te, hjälpte inte. I morse kom hostattack efter hostattack och jag gick direkt och skrev över min kund på någon annan i klassen. Aldrig att jag hade orkat med en kund, det gick inte 5 minuter utan att jag hostade. Efter en stund när alla började komma tappade jag krafterna helt, jag blev yr och mina händer skakade och det svartnade för ögonen om jag gjorde för hastiga rörelser.
Efter samlingen bad jag Anna om att få åka hem och två sekunder efter kändes det som åskan gick genom kroppen, tårarna började forsa ner för kinderna och knäna vek sig under mig.
"Nu svimmar jag" tänkte jag och sprang in på toaletten för att lugna ner mej, men det blev inge bättre. Några minuter senare låg jag nere vid skolsköterskan men en hel hög med filtar på mig. Hon testade pulsen, blodtrycket och febern, men det var normalt.
"Du är utpumpad, jag vill att du åker hem. Någon får hämtaa dej för jag vägrar sätta dej på ett tåg i det här tillståndet" berättade hon för mig där jag låg, helt utmattad.
"Det kan vara lunginflamation, ring vårdcentralen. Vila Emilia, sov och vila nu i minst tre dagar", fortsatte hon.

Nu sitter jag här, efter en väldigt lång dag. Mina muskler orkar iallafall bära mig fram och tillbaka i huset, men jag är så trött, så trött. Läkaren sa att min sänka var något hög, men han kunde inte ge mig antibiotika, istället får jag äta hostmedecin och vila så kommer kroppen läka ut av sig själv.

Mattias är påväg med ett par filmer till mig, snäll som han är <3